Peter Eriksson tar upp debatten om hemliga pengabidrag till partierna igen, den här gången med en text på DN Debatt. Eftersom vi verkar vara extremt få som försvarar rågången mellan stat och civilt samhälle i det här landet (partikamraten Sjöstedt håller till exempel med Eriksson), måste jag tipsa om två egna texter från i våras om detta: här och här.
Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga än det jag redan skrivit.
Men det är ganska häpnadsväckande att Peter Erikson inte med ett ord bekymrar sig om att reda ut om det finns någon skillnad mellan "myndigheternas maktutövning" och det fria organisationslivet. "Sverige är en föregångare vad gäller insyn och transparens", skriver han - för att sedan börja diskutera partibidragen utan att ens argumentera för att partier är samma sak som statliga departement eller kommunala nämnder.
Jag antar att Eriksson egentligen anar att det finns en skillnad: offentlighetsprincipen kan inte innebära att Folkpartiet i Sundbyberg måste lämna ut sina mötesprotokoll. Principen om att anställa den bäst meriterade kan inte innebära att partimedlemmar inte får rösta på den trevligaste partikamraten när poster ska fördelas. Meddelarfriheten kan inte innebära att en föreningsstyrelse inte får ha interna möten och reda ut vem som sagt vad till massmedia. Lagarna gäller endast offentlig maktutövning: lika lite som de gäller i en familj (föreställ er offentlighetsprincipen där!) gäller de i andra icke-offentliga sammanhang.
Att det bara är Sverige, San Marino, Schweiz och Malta som saknar lagstiftning om detta är ett dåligt argument för att Sverige, San Marino, Schweiz och Malta har fel. Jag har för mig att Sverige är det enda landet i världen där sexköp är kriminellt?
"Allt är hemligt", surar Eriksson om (M)-bidragen. Ja, det är ett rikt och hemlighetsfullt parti. Sådana har också rätt att ställa upp i val. Det är detta väljarna har att ta ställning till: om de vill rösta på ett rikt och hemlighetsfullt parti eller om de vill rösta på ett fattigt och öppet parti.
Miljöpartiet har också hemligheter. Eller kan du faxa över diskussionsprotokollet från senaste partistyrelsemötet, Peter?
2010-09-02
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är en stor skillnad på interna diskusioner och bidrag. Om privata enskilda företag sponsrar ett parti för att hjälpa dom till makten för att de ska genomföra beslut som de tjänar på så är det inget annat än mutor.
SvaraRaderaAlla andra partier redovisar sina bidragsgivare. Det är väl självklart att ett parti som har regeringsmakten ska redovisa vem som betalar deras kampanjer för att behålla den.
De andra partierna har inga problem med att redovisa detta öppet, Moderaterna vill hålla det hemligt, vad har de att dölja?
Det borde vara en självklarthet att folket får veta vem som ger vår statsminister en massa pengar.
Det är offentligt vem som ger statsministern pengar, för regeringen är en del av statsapparaten. Hans parti är det inte.
SvaraRaderaJag håller med: Vi andra har inga problem med att redovisa detta öppet, vad vill Moderaterna dölja?
Men det är mycket stor skillnad att gå från en sådan politisk utmaning till att lagstifta om enskilda organisationer. Moderaterna har rätt att organisera sitt parti precis hur de vill. Om väljarna inte tycker att de får tillräckligt med information om Moderaternas ekonomi - och om det är viktigt - så får de väl låta bli att rösta på dem.
Mjaa, jag tycker du har fel här, för en gångs skull! Det är demokratiskt intressant att få veta vilka som finansierar våra politiska partier och hur. I USA är korrelationen mellan pengar och makt oerhört tydlig: Den presidentkandidat som haft mest pengar i kistan har vunnit varenda val sedan urminnes tider. Man kan utan att slira kalla det att köpa sig valresultat.
SvaraRaderaHur stor korrelationen är i Sverige vet jag inte, men utan tvekan köper pengar röster. Om det räcker för att vinna val eller inte här kan man ju diskytera. Men det faktum att pengar översätts till politisk makt och inflytande är tillräckligt för att det behövs insyn i vilka som donerar och hur mycket, åtminstone om man går över vissa grundbelopp. Ponera att en privatperson donerar en mijard kronor till ett politiskt parti i Sverige, tillräckligt för att köpa upp varenda annonsplats och TV-spot under hela valrörelsen. Har vi inte rätt att veta vem som gör ett sånt intrång i vår vardag och påtvingar oss sina värderingar?
Lite kul var det att du exemplifierade med Folkpartiet i Sundbyberg. Våra styrelseprotokoll är bara tillgängliga för medlemmar i lokalföreningen. De innehåller dock inga direkta hemligheter utan det handlar mer om att vi tycker att det blir ett friare diskussionsklimat i styrelsen om protokollen inte publiceras på webben.
SvaraRaderaI vilket fall, ditt resonemang i frågan är intressant. Jag tycker att det vore bättre om Moderaterna redovisade sina intäkter, men jag köper ditt resonemang om varför de inte kan tvingas till detta.