Duktiga invandrare

Den gamle folkpartisten Anders Johnson försöker få till ett argument mot Sverigedemokraterna på DN Debatt genom att räkna upp namnen på tio invandrare som gett Sverige "värdefulla impulser" och berikat vår kultur. Minsann - "rader av välkända svenska företag har skapats av invandrare". Det låter som en uppsats jag skrev på mellanstadiet.

Problemet med ett sådant argument är att SD inte skulle förneka att det funnits tio invandrare som gett Sverige värdefulla impulser, åtminstone inte i diskussioner med väljare. I program och pamfletter säger de, om man faktiskt läser vad som står, att invandring visst kan få förekomma - bara inte i så stor omfattning. I principprogrammet:

"[Den nationalistiska] principen omöjliggör inte invandring. Däremot måste invandringen hållas på en sådan nivå att den inte i grunden förändrar befolkningssammansättningen på så vis att etniska enklaver uppstår."

Det skolfrökenpräktiga argumentet att invandrare "berikar" Sverige är helt enkelt ganska värdelöst. Rasister har aldrig haft problem med att acceptera enstaka, skötsamma, assimilerade invandrare - Sverigedemokraterna har ju en del på sina listor till och med. Det är "de andra", massan, det är fel på.

Sverigedemokratiska väljare röstar inte på SD för att de inte känner till att Astrid Lindgrens böcker har illustrerats av en balt - orsaken är snarare att de inte direkt ser några blivande barnbokillustratörer framför sig när teve sänder från dagens fattiga förorter, bara stenkastande muslimer på socialbidrag. Menar Anders Johnson att de då ska tänka: "ja, ja, det ser illa ut, men någon av dem kan vara en ny Ilon Wikland"? (Helt analogt med att "svenska" sociala problem knappast upplevs som mindre angelägna bara för att det finns framgångsrika "svenskar"!)

Opinionsvinsten med att försvara framgångsrika invandrare ("titta vad de har åstadkommit!") måste ligga mycket nära noll; det är de trasiga, arbetslösa, bråkiga invandrarna som måste försvaras - de som inte åstadkommit en bråkdel av det som förekommer i Anders Johnsons framgångsexposé.

Försvaret handlar förstås om avetnifiering. Man får inte socialbidrag för att man är invandrare - man får det för att man är arbetslös. Man blir inte tokreligiös för att man är invandrare - man blir det för att man behöver gemenskap och förklaringar av världen. Man kastar inte sten för att man är invandrare - man gör det för att man vill få respekt på åtminstone något enda jävla sätt. Man pratar inte ens bruten svenska för att man är invandrarungdom - man gör det för att det är så man pratar där tunnelbanan tar slut.

Men problemet är ju att när vänstern försöker förklara problem och elände med klass och sociala klyftor, rycker tidningar som Anders Johnsons Dagens Nyheter (där han var chefredaktör för några år sedan) ut och förklarar att det inte finns något klassamhälle, kallar arbetarklassområden för "förorter", ordnar in sociala problem under rubriken "integration" o s v. Med marxismen begraven är etnicitet 2000-talets enda återstående förklaringsfaktor. Sedan kan man ställa spaden åt sidan och skriva förnumstiga debattartiklar om att Georg Riedel kom från Tjeckoslovakien och ändå skrev väldigt fin musik.

(Inom parentes: Anders Johnsons sätt att berätta om några enstaka duktiga invandrare framstår inte bara som tondövt, utan också lite farligt. Nog har vi råd att vara utan ett par företagsledare, en bokförläggare och en kompositör - ganska perifera funktioner, trots allt. Det är nog klokt att också framhålla hur många muttrar som dragits åt och hur många ton berg som sprängts bort av invandrade personer i det här landet. Hur själva den välståndsskapande motorn hade hackat utan till exempel arbetskraftsinvandringen från Jugoslavien och Grekland under efterkrigstiden. Men så skriver väl inte en folkpartist.)

Som vanligt är det inte Jimmie Åkesson som debatten ska föras med - det är med Sverigedemokraternas potentiella väljare. Alla goda argument måste utgå från vad de väljarna faktiskt känner och tycker sig uppleva, och sedan förklara varför SD har de sämsta lösningarna. Anders Johnson utgår bara från sin egen inåtvända förnumstighet.