Löfven måste lämna sin comfort zone

Sommartalet regnade bort, opinionsstödet har planat ut och Anders Borg står och viftar med 50 miljarder i reformer de närmaste två åren. Det är inte fullt så kul att vara Stefan Löfven idag jämfört med för ett par månader sedan.

- Det som många såg som en styrka – Löfvens näringslivskoll – har han utnyttjat på lite fel sätt. Det är givet att han ska använda sina erfarenheter. Det är inte lika givet att tillväxt- och innovationsretoriken ska dominera alla hans framträdanden. Och han måste bli bättre på att prata om vad vi ska ha tillväxten till. Stefan Löfven måste lämna sin comfort zone, förr eller senare.

- Den försiktiga strategi som partiledningen valt fungerar när regeringen sköter sig dåligt. Men allt tyder på att höstbudgeten kommer att präglas av satsningar och reformer - ett av de spelkort som regeringen hela tiden haft i handen. Minst två ess återstår: ökad tillväxt fram till nästa val och möjligheten att göra en fräsch ombildning av regeringen.

- S kommer att framstå som en vindflöjel om Magdalena Andersson nu plötsligt ändrar sin kamerala retorik kring eurokrisen bara för att Anders Borg öppnar för större finanspolitisk aktivism. Och alternativet, att förbli de sista anti-keynesianerna, är inte heller någon drömsits.

- Valet av Magdalena Andersson framstår mer och mer som Löfvens största huvudvärk. Okänd, blek och oskolad som politiker. Hon talar mer lyriskt om sin tid på Skatteverket än om framtiden för socialdemokratin och nådde något slags bottenrekord i politisk feghet när hon inte ens kunde utveckla ett principförsvar för reallönerna under Socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Visby.

- Löfven gör, trots att partiet lanserat honom som stabila snubben, en del misstag. Han var onödigt kategorisk när han avvisade vinstförbud i välfärden (vilket bland annat gjorde att han nu fått en tungviktare som Ylva Johansson emot sig). Han pratade yvigt om "satsning" på förskolan i Almedalen och han pratade yvigt om "satsning" på lärarna i Vasaparken. Folk laddar in ganska mycket förväntningar när de hör sådana ord, förväntningar som S inte kommer att motsvara när de lägger sin skuggbudget.

Man ska tala med respekt om Sveriges största parti. Deras "katastrofsiffror" ligger ofta över alla andra partiers all time high. Internt anar man fortfarande en lättad utandning efter Juholt-eran. Men man kommer att förlora en del väljare till vänster i takt med att högersvängen får fastare konturer - söndagens Sifo var tecken på det - och man kommer att förlora valet 2014 om man inte hittar de vinnande frågorna och vågar driva dem i konfrontation med regeringen.

Tidigare inlägg om den nya s-ledningen:

Det försiktiga partiet
SCB:s partisympatiundersökning
Det absurda överskottsmålet
DN rödare än S
Gör Löfven om Sahlins misstag?