M förlorar alla frågor - men inte väljarna

Moderaterna har uppenbarligen väldigt starkt grundförtroende. Den negativa trenden i opinionen har, åtminstone i dagens Novus, brutits, trots att våren både varit full av moderata misslyckanden och öppna mål för oppositionen. Trots prat om att han är trött och oengagerad är Fredrik Reinfeldt fortfarande populär. (Att det verkligen är en genuin popularitet syns bland annat i att han är den mest omtyckta borgerliga partiledaren bland vänsterpartiväljare, enligt dagens Demoskop.)

Det är frustrerande att den enormt tunga kritiken mot regeringens konjunkturpolitiska handlingsförlamning inte verkar ha smittat ner Moderaterna nämnvärt. Visst, de har backat. Visst, oppositionen har ökat. Men känslan är ändå en av missade chanser. Inte minst eftersom regeringen saknat stöd från högerns ekonomer och intellektuella. (De har snarare flått dem levande.) Moderata väljare vill hellre öka utgifterna än sänka skatten och är skeptiska till vinstdrivande företag i välfärden. Så frågan är - varför straffar de inte Reinfeldt? Han förlorar ju sakfrågor på löpande band.

I grund och botten handlar det förstås också om vilka alternativ väljarna uppfattar. Sanningen är ju att sossarna knappast hållit den keynesianska fanan särskilt högt. Eller markerat minsta lilla alternativ i vinst i välfärden-frågan. Det duger inte. Inte nu för tiden.

Socialdemokraterna verkar ännu inte ha lärt sig den nya politiska situationen: att de inte längre kan vinna val på moderaternas hot om systemförändring. Någon vana att charma med egna, positiva reformprojekt - som folk nu efterlyser från Stefan Löfven - har inte byggts upp de senaste 20-25 åren. Socialdemokraterna har varit kompetenta, reformerat i det lilla - och under valår har M straffat ut sig själva. Den nya verkligheten , med de "nya Moderaterna", verkar fortfarande sätta dåligt avtryck i de socialdemokratiska strategierna. I valet 2010 sa Mona Sahlin att valet stod mellan två helt olika samhällssystem. Men den här gången trodde ingen på henne: de som väckte "oro" hos väljarna var istället S (enligt SCB).

Socialdemokraterna har lutat sig ganska tungt mot att väljarna ska "genomskåda bluffen", istället för att ta förändringarna i M på allvar - eller åtminstone föra debatten som om man tog dem på allvar. Att attackera ett M som inte väljarna ser funkar inte.

Den tama oppositionspolitiken behöver inte förstöra chansen till regeringsskifte 2014. Poängen är att en alert och lyhörd oppositionspolitik redan nu hade kunnat avgjort matchen.