Jo, man ska leva som man lär

Efter Aftonbladets avslöjande att framträdande sossar gjort RUT-avdrag blev den vanligaste vänsterreaktionen att det inte var så mycket att fästa sig vid. Lagen är lika för alla, sa Mona Sahlin och flankerades av bloggare som Ali Esbati (här). Reaktionen förklaras väl av att det är valår, för när Göran Persson avslöjades ha gjort städavdrag 2008 blev den interna kritiken hårdare. Jag blir ändå förvånad över hur hårt många bundit sig vid ett principiellt försvar för förtroendevaldas rätt att inte leva som de lär.

För i princip är s-topparnas avdrag ett problem. Leva som man lär-attacker kan skjuta rejält bredvid målet (som när det handlar om handväskor), men är relevant om det handlar om att aktivt använda ett avdrag som man i princip använt klasskampsretorik emot. Det handlar naturligtvis inte om att varenda s-medlem måste krångla till sitt vardagsliv för att leva det i enlighet med skuggbudgeten: det handlar om att just ledande (S)-företrädare inte ska utnyttja en borgerlig reform som partiet gjort rätt högprofilerat motstånd emot. (Innan 1 juli 2009 krävde avdraget en aktiv ansökan.)

Att formalisera över att sossar och moderater är lika inför lagen är ganska poänglöst. Politisk debatt och opinionsbildning har mycket lite med formalism att göra. Som Bengt Silfverstrand lite trött påpekar: "luttrade politiker med fingertoppskänslan någorlunda i behåll borde ju inse vilka signaler detta sänder ut". (Därmed inte sagt att formalism är ett dåligt försvar om man sysslar med skadekontroll på S-kansliet. Eller så hade man kunnat ta Claes Krantz förslag till hantering: de som utnyttjar avdraget deklarerar snabbt att de tycker att det är bra, men understryker att partiet tycker annorlunda.)

Socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker kommer alltid att ha högre krav på hur de lever, eftersom hyckleri är ett evigt favorittema i massmedia - och bara vänstern kan ju hyckla. De som har en moral som går ut på att fräsa på och skita i allt (högern) kan inte hyckla, och slipper nagelfaras i kvällspressen. Man kan invända att andra slag av granskning av de folkvalda borde få mer utrymme (t ex hur man gynnar egna ekonomiska intressen - en öm punkt för högern), men man kan knappast vara missnöjd med att arbetarrörelsen döms efter andra, strängare måttstockar. Det är ju bara en spegel av att folk har koll på socialistiska idéer och förväntar sig att de tillämpas även i sinnevärlden: Om man är socialist betalar man skatt och gör rätt för sig. Om man är socialist är man med i facket. Om man är socialist försvarar man gemensamma, solidariska lösningar mot privata.

Man kan sucka och tycka att även förtroendevalda har rätt att vara svin efter kl 17. Eller så kan man tacka för förtroendet och försöka leva upp till det.

(Ibland invänder någon att socialism bara är en produktionssätt. Men även produktionssätt - särskilt sådana som är utopiska i dagsläget - behöver trovärdiga förespråkare. Socialismen är dessutom ett produktionssätt med moral.)

Om man verkligen följer "allt som är lagligt är OK"-resonemanget skulle det alltså vara grönt ljus för förtroendevalda inom (S) och (V) att ta initiativ till bostadsrättsombildningar, tjäna pengar på spekulation eller utnyttja privata alternativ när det finns likvärdiga offentliga. Det vore taktiskt vansinne att tillämpa en sådan låt gå-attityd inom de röda partierna, och principiellt orätt. Den springande punkten måste här vara om man aktivt och medvetet tar ett initiativ som går på tvärs mot partiets politik - som i fallet med RUT-avdragen innan 1 juli 2009 eller som när Gudrun Schyman slarvade ihop ogiltiga avdrag för att slippa betala skatt. Att hamna i dåliga situationer utan att ha valt det själv - där motsatsen skulle ha krävt en orimlig ansträngning - är förlåtligt, eftersom väljarna också uppfattar en sådan skillnad. Och det finns heller ingen anledning att backa en millimeter från partiledares rätt att köpa vilka handväskor hon vill: problemet är möjligen en alltför hög lön - inte att Mona ägnade sig åt kvinnlig, överklassmärkt konsumtion istället för manlig, arbetarklassmärkt konsumtion; ett nytt jaktgevär eller en ny husvagn skulle aldrig hamnat i skottgluggen på samma sätt.

Måste man leva som man lär? Svar: Ja, förtroendevalda får inte agera tvärtemot sina idéers bärande principer, om de lätt kan välja något annat.