Vi är inte luddiga!

Vänsterpartikongressen, dag två.

Media fokuserar på valet av ny partiordförande idag. Av någon anledning, mer ospännande röstning finns väl inte. Men det är bra att diskussionen handlar om kampen om partiledarskapet (som ju förs på ett öppet och vänligt sätt jämfört med t ex hos KD). Många kongresser har skuggats av mycket tristare medierapportering.

Beslutet att avslå motionerna om delat ledarskap igår var klokt, av tidigare redovisade skäl.

Behandlingen av strategidokumentet visar att det är svårt att förena klokhet med pedagogik. Partistyrelsens förslag var en ärlig och hård beskrivning av dagens partikultur. Uppenbarligen uppfattade ombuden dokumentet som en slags anklagelseakt: redaktionskommittén har satts i arbete med att göra strategin mer positiv, i rent språklig mening. Stycket om partiets tilltal ströks helt, eftersom ingen ville kännas vid att någon vänsterpartist någonsin skulle ha uttryckt sig luddigt eller verklighetsfrånvänt. Här hade alltså behövts bättre feeling från partistyrelsen. Framtidskommissionen kan knappast lastas för uppriktiga bedömningar av läget i partiet, med partistyrelsen hade behövt bearbeta dokumentet mer innan man skickade det vidare till kongressen. Om man hade velat få igenom det ograverat.

Jag tycker (liksom förut) att det är tveksamt om man ska lyfta frågor om våra arbetssätt till kongressnivån överhuvudtaget. Ett professionellt kommunikationsarbete kan inte vara förhandlingsbart i ett modernt parti. Hur ska man tolka avslaget på stycket om partiets tilltal? Om partistyrelsen ändå jobbar enligt andemeningen - vilket man givetvis kommer att göra - struntar man ju i kongressen. Och att undergräva kongressernas auktoritet genom att lägga fram förslag som inte kan avslås ska man försöka undvika.

Man kan ha olika motiv för att lägga fram förslag för en kongress: antingen att någonting är så principiellt viktigt att det måste föreläggas partiets högsta beslutande organ. Eller att man vill "få med sig" hela partiet för ett val av inriktning, genom diskussionen som föregår besluten och genom den automatiska auktoritet ett kongressbeslutat dokument får. Det är nog det senare synsättet partistyrelsen har haft. Frågan är - jag vet, det är lätt att vara efterklok - om man inte istället för att ta genvägen över kongressen, redan från början skulle ha satsat på uppslutning bakom strategidokumentet genom ett mer långsiktigt arbete ute i partiföreningar och distrikt, som en del i en organisatorisk upprustning.