Den enda vägens pakt

Läs Jonas Sjöstedts insatta och välformulerade argument mot EU:s finanspakt: här, här och här.

Från fackligt håll jamsar man mest med: Unionen och TCO pratar om att balansera pakten med sin motsats, en offensiv politik för investeringar och jobb. Frågan är varför någon skulle vilja baka in motsatt politisk idé i pakten. Vill man ha ett svavelosande och mycket tydligt nej får man gå till Europafacket. Där är för övrigt både LO, TCO och Saco medlemmar.

DN meddelade vid frukostbordet att finanspakten är fullkomligt harmlös, en slags trivselförening bara. Läser man utländska medier, till exempel Wall Street Journal, så låter det mer som om Sverige dras in i just den gemensamma finanspolitik som vi röstade nej till 2003: "Europe Tightens Fiscal Ties".

Nicholas Hastings skriver en riktigt kritisk kommentar i samma tidning, där han menar att paktens villkor "will only make economic recovery from the current downturn more difficult".

I USA kan många - befriade från politiskt mumbojumbo kring europeiskt samarbete - se nyktert och kritiskt på den endimensionella åtstramningspolitik som finanspakten ger uttryck för.

Socialdemokraterna vågar som vanligt inte säga nej till någonting som kan påstås handla om "ordning och reda i statsfinanserna". Det är en fajt de aldrig tänker ta - eller fajt förresten: det är någonting de aldrig överhuvudtaget tänker diskutera - möjligheterna till någon annan nationalekonomi än den strikt kamerala, möjligheterna till en konjunkturpolitik som ens på avstånd påminner om den keynesianska.

Jag gissar i alla fall att det är det tunga, kritstrecksrandiga ansvarstagandet som ger SAP ståpäls. Det är så skönt att slippa skäll från liberala ekonomer och politiker om ansvarslöshet och egna tryckpressar.

För så fräcka att de för oss mot gemensam finanspolitik i medveten konflikt med folkomröstningsresultatet 2003 är de väl inte?

De är inga opportunister i S-ledningen i alla fall. I ett läge där partiet är nere på tidernas bottennivåer i väljarbarometrarna, är de för en pakt som ska stödja en valutaunion som bara var tionde svensk är positiv till. Friskt vågat!