Lämna debatten om för och emot

"Vi måste lämna debatten om för och emot", är nog ett av mina hatargument. (Hittar det igen när jag sitter och bläddrar i programmet för Almedalsveckan.) Det är inte bara irriterande när den ena sidan tar sig rätten att recensera och avsluta en debatt de långt ifrån vunnit. (Vilket förstås är den retoriska poängen.)

Det är dessutom - förstås - något som bara den som är för säger. I frågan om vinst i välfärden används det gärna av de som vill låta allt vara som det är. Ingen som har varit emot något har någonsin velat avsluta debatten om för eller emot.

Sakligt sett är argumentet nonsens, liksom alla argument som kan användas av vem som helst för vad som helst. Clark Olofsson: "Vi måste lämna debatten om för eller emot bankrån bakom oss."

Argumentet bygger också bilden av att en debatt för eller emot något i sig är lite dum, lite grovhuggen och snarstucken. Hopplösa skyttegravar. Men debatter mellan ja eller nej kan förstås vara både djupt intellektuella, sakliga och finmaskiga. Precis som en klar ståndpunkt i sig aldrig är bevis för enögdhet eller inskränkthet.

Som med alla tarvliga argument blir man till 90 procent glad för att vänstern inte använder dem, till 10 procent irriterad, eftersom det tarvliga också kan vara effektivt. Det är klart att Jonas Sjöstedt skulle kunna drämma till med att vi måste lämna debatten om för eller emot arbetstidsförkortning bakom oss. "Se: den pågår, och sett i ett historiskt perspektiv är den oundviklig - låt oss nu debattera formerna!"

På samma sätt ska vi naturligtvis lämna debatten om för eller emot en radikal klimatomställning. Inte fastna i för eller emot rätt till heltid. Inte köra fast i för eller emot en ny bankskatt.

Klapp klapp på huvudet, lille borgare.