Det finns ingen bloggosfär längre

"Hur ser framtiden ut för den politiska bloggosfären?", heter ett av seminarierna under Almedalsveckan. Intressant.

Det surras rätt mycket om att politiskt bloggande är gammalt, ute, "2007". Högst surrar de som själva byggt sina skribentkarriärer på att först synas som bloggare. Nu får de skriva på riktigt papper, och då tycker de att bloggar är irrelevanta. Frågan är om de inte blandar ihop sin personliga utveckling lite grand med utvecklingen i verkligheten.

Ett par saker är ju helt klara:

1) Ingen kommer någonsin igen att bli upplyft bara för att den skriver om politik i bloggform. En hype är bara en gång. Den första generationens bloggare hade mycket gratis bara genom att behärska tekniken och kulturen. Likheten med annan teknikutveckling är slående. I början är det spännande i sig. I en senare utvecklingsfas blir tekniken bara ett redskap, och vi börjar ställa krav på att innehållet verkligen tilltalar oss.

2) Bloggen har förlorat många funktioner. Vi använder inte längre bloggar för att sprida artikeltips, göra korta kommentarer till nyhetsflödet eller för att nätverka. Sånt är andra sociala medier bättre på. Bloggarna har tappat den sociala dimensionen.

Konsekvensen är att det inte längre finns någon "bloggosfär". Bloggarna har inte bara blivit mer och mer specialiserade, de har också tappat sitt sken från de första åren och avdramatiserats. Det finns inte några större drivkrafter för bloggare att socialisera med varandra och bygga nätverk som förut. Inte via bloggarna i alla fall. En blogg har blivit vad den faktiskt är: ett ställe att publicera text på. Ett lätt tillgängligt webbpubliceringssystem.

I den betydelsen kommer inte bloggar att "försvinna" eller vara yesterdays news på något sätt. Det kommer alltid att finnas politiska aktivister som vill skriva längre texter som andra kan läsa. De som inte kommer in i etablerade medier kommer att publicera sig på egna webbsidor. (Och visst, när sajter som TwitLonger utvecklats lite mer kanske man inte ens behöver en egen webbsida.)

Utvecklingen mot bloggen som enbart "textbehållare" har ju drivits på av allt smidigare RSS-läsare, tjänster liknande Google Alerts (även om just den är värdelös) och inlänkningsmedier som Twitter och Facebook. Bloggandet för fem år sedan hade helt andra krav på att vara regelbundet, för att få besökare att återvända. Idag kommer läsarna när jag har skrivit något. Precis som i en papperstidning.

Trots det finns det många intressanta vänsterröster som har övergett bloggandet till förmån för mikrotyckande och länkspridande på Twitter och Facebook. Nya generationer verkar hamna direkt där. En annan intressant seminarierubrik vore "Hur ser framtiden ut för den politiska texten?". Jag läser gärna snärtigheter på Twitter, men någonstans måste väl vänstern utveckla argumenten och analysen också. (Skrev om det tidigare.) Första steget är kanske att överge alla gamla föreställningar om vad det innebär att vara en "bloggare". Skriv bara bra text istället.