Arkelsten räddas av metajournalistiken

Medierna överträffar för närvarande sig själva när det gäller metajournalistik i Arkelsten-affären. Inga självklara frågor ställs, som till exempel:

Har du blivit mutad?

Lyckades Shell påverka dig under resan?

Kommer du att kunna kritisera Shell nu?

Hur ska du kunna fatta balanserade beslut i miljö- och klimatfrågor?

Varför tror du att Shell bjuder in politiker på sådana här resor?

Istället ställs bara frågor om Moderaternas PR-bekymmer: agerade hon inte fel med tanke på den bild bjudresan skulle skapa? Som om Shellresan inte hade varit något problem om den inte blivit känd, helt enkelt.

Det här är till exempel ett urval av Aktuellts (28/10) och DN:s (idag) frågor till Arkelsten (något förkortade):

"Förstod du inte själv hur det skulle komma att uppfattas?"

"Tycker du att det är märkligt att det ifrågasätts?"

"Hur trovärdig tycker du själv att du låter i ljuset av det vi vet?"

"Förstod du inte att det skulle komma att tolkas på det här sättet?"

"Borde du inte ha tänkt en extra gång innan du accepterade att bli bjuden av dem?"

"Har du någon anledning att ompröva din inställning så här i efterhand?"

Jag menar, vad är detta för skräpjournalistik? Om man frågar om hon ångrar hur det uppfattades, kan man förstås lika gärna fråga om hon ångrar att hon inte höll resan hemlig. Det är ju samma fråga! Sweet jesus, det här lär man sig ju på första lektionen i krishantering på företag: vi erkänner inget fel, men vi säger att vi "beklagar om det har uppfattats som". "Vi är ledsna om folk har fått bilden att...". Det vill säga: vi har inte gjort något fel - det är i själva verket ni i allmänheten som inte har klarat av att se hur det egentligen ligger till.

Företagen beklagar alltså i själva verket ingenting annat än att vi är lite tröga i huvudet.

När Aktuelltprogramledaren frågar Sofia Arkelsten om hon inte förstod "hur det skulle komma att uppfattas", är det alltså ingenting annat än att gå med öppna armar rakt i famnen på Moderaternas kommunikationsavdelning. Det är ju den frågan de vill ha! Inget är ju lättare än att be om ursäkt för hur något "uppfattades".

Man tar sig särskilt för pannan i den här affären, eftersom det finns ovedersägliga bevis för att Arkelsten lydigt uppfyllt sin del av avtalet och talat väl om Shell. Inte bara i riksdagen, utan framför allt - och särskilt skamlöst - på sin blogg, som Alliansfritt Sverige visat.

För politiska rörelser som ägnar sig åt skandaler och rackartyg är alltså metajournalistiken underbar. Det är en annan sak när man ska kommunicera ett ärligt politiskt budskap offensivt. Hur får man genomslag i en valrörelse som handlar om valrörelsen? Det är en av frågorna som jag tänker fundera på till 2014.