FN:s säkerhetsråd beslöt om ett militärt angrepp mot Libyen i natt - i svensk diskussion ofta kallat "flygförbudszon". Ekot gör en sorts parodi på PR-journalistik genom att prata om "ingrepp" och "insats".
Sällan har så många mumlat i skägget som i diskussionen om flygförbudszon. The bottom line är att en flygförbudszon innebär ett militärt angrepp i luften, mot flygstridskrafter och luftvärn på marken. Libyens territoriella integritet kränks, det är "mycket svårt" att undvika civila dödsoffer enligt militärstrategiske experten Stefan Ring, upproret komprometteras och vi får ytterligare en spik i kistan för folkrätten.
Nej, man kan inte ha synen att allt som FN gör är i enlighet med folkrätten. Folkrätten bygger på principer. Även FN:s säkerhetsråd kan agera i strid mot dessa principer.
Det finns ett självändamål i nationers självbestämmande. Om det inte finns en principiell tröskel mot att ingripa militärt i främmande länder, kommer världen att bli en mycket, mycket farligare plats att vistas på.
Avsaknaden av en sådan principiell tröskel kommer framför allt att utnyttjas av skurkstater och samvetslösa autokrater.
Att tala om en tröskel innebär också att man i extrema fall klättrar över den tröskeln. Rwanda brukar dyka upp som exempel. Men i jämförelse med Rwanda är antalet civila dödsoffer små (vilket bland annat konstateras i den här Fokusartikeln). Och Khaddafi angriper så vitt jag kan se inte civila, utan beväpnade upprorsmän. De är åtminstone inte civila i någon som helst folksrättslig mening.
Därför blir en flygförbudszon också, som Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle konstaterade, "to take part in a civil war".
Självklart ligger alla mina sympatier hos de libyska upprorsmakarna, men det måste vara deras eget uppror, med skarpt men fredligt stöd från utlandet.
Att vänstern så beredvilligt stöder en flygförbudszon är sorgligt, och beror i bästa fall på att man liksom Vänsterpartiets Hans Linde inbillat sig att det finns en distinktion mellan en flygförbudszon och "militär intervention", i värsta fall på att man är lika stora offer som alla andra för tankeparadigmet om humanitär imperialism - att gränser mellan stater inte har något värde alls när människoliv är i fara.
Det är en princip som är livsfarlig, eftersom den inte bara kommer att tillämpas av goda krafter. Militära interventioner är också nästan alltid i sig dömda att ta destruktiva vändningar, hur mycket man än har motiverat dem med att skydda oskyldiga kvinnor och barn. Det vill säga: det finns ett effektivitetsproblem likaväl som ett principiellt problem.
Man förstod att det var här vi skulle hamna när Expressen jämförde Khadaffi med Hitler på en förstasida för några veckor sedan. Efter den dödskyssen är det bara att invänta Natobomberna.
2011-03-18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket tänkvärt inlägg Jonas. Fler borde tänka efter före. Jag tror din slutsats är helt korrekt.
SvaraRaderaTack Lasse.
SvaraRaderaVilket tragiskt inlägg som mina ögon av en tillfällighet föll på.
SvaraRaderaSå tråkigt för dig då, Jonas, att inte Khadaffi får fortsätta ostört med sin slakt. Trivs du tillsammans med massmördande diktatorer? Har du ingen som helst uppfattning om hur mycket blod den galningen har på sitt samvete? Är du helt okunnig om hans säkerhetstjänsts torterande av libyska oppositionella? Det är sorgligt och stötande att ta del av dina beklämmande funderingar om "principer" när tusentals protesterande riskerar att mördas av Khadaffi och hans anhang. FN:s beslut att ingripa kom sent men är säkert välkomnat av de flesta demokrater och diktatormotståndare. Den här bloggen hoppas jag slippa se igen.
Det blir en ganska lång lista på länder om man ska starta krig mot alla galningar med blod på händerna. En sådan världsordning kan vi inte ha. Och har för det mesta inte heller: för det mesta vilar all utrikespolitik på självbestämmandeprincipen, även om den inte tycks väga lika tungt idag. I ett historiskt perspektiv är det dock ditt synsätt som är extremt.
SvaraRaderaDet märkliga idag är att "fred" har så lågt värde när man jämför med "förtryck". D v s vi startar gärna krig för att förhindra förtryck. Men i den avvägningen gör vi sällan en korrekt värdering av vad ont som krig i sig faktiskt skapar. Istället fantiserar vi om kliniska, snabba operationer - så där snabba som de bara är i TV-serieavsnitt på 60 minuter.
Om du faktiskt kan läsa, så ser du också att ett av mina argument för att hedra det nationella självbestämmandet är att det är skurkstater och autokrater som gynnas mest om principen inte längre finns där. Varför skulle Saddam Husseins anfall mot Kuwait vara ett brott i en värld utan folkrätt?
Där var en Libyisk oppositionell som uttalade sig i radion igår, efter att ha hört hans förtvivlade rop på hjälp så blev det ganska lätt att inse att det är rätt att hjälpa Libyiens invånare. Om det sedan är att omvärlden blandar sig i ett inbördeskrig... so what, med tanke på Kaddafis ryggsäck så är det ganska lätt att välja sida.
SvaraRaderaJust nu upplever jag att vi i väst lägger oss på en teknokratisk nivå och glömmer människorna.
Det är inte så svårt att sätta sig in i en längtan och kamp för ett samhälle där du inte blir skjuten för att du vill ha demokrati.
En annan sak är att om kampen för demokrati misslyckas nu så blir det tyvärr nog svårt att fortsätta kampen för övriga närliggande länder.
Men vad F.N och världens nationer måste diskutera efter detta är hur ska det fungera i fortsättningen med att blanda sig i andra nationers strider för det får ju inte bli godtyckligt.
Gydvan
Jonas. Du har en poäng i att FN inte automatiskt står för folkrätten.
SvaraRaderahttp://lars-ericksblogg.blogspot.com/2011/03/det-internationella-samvetet-libyen-mm.html
Det faktum att FN består av alla slags länder har inneburit att diktaturer kunnat stoppa el försena insatser för att förhindra folkmord och för att främja demokrati.
Det borde vara uppenbart även för dig att utan ingripande utifrån skulle Libyens folk förblöda. Hur kan du blunda för att mängder civila redan dödats av Gaddafis hantlangare?
Jag ser det, och det ska bekämpas. Det är bara det att jag inte är så förtjust i att 2000-talsdefinitionen av "bekämpas" alltid är militärt våld.
SvaraRaderaI extrema fall är det berättigat även med offensiva FN-sanktionerade krig, men det här är inget extremt fall. En syn som delas av Kina, Indien, Ryssland, Tyskland, Brasilien m fl.
Bra argumenterat Jonas! Skrev ett mail till Lasse O med samma argumentation dagen innan FN tog beslutet. Vet att jag inte var ensam om att försöka få ledningen att ändra sig:( Nu sitter vi här , inte bara med de moraliska och etiska konsekvenserna som följd, utan även den absurda situationen att vänsterpartiet måste försöka förklara sig i efterhand:(
SvaraRadera/Ann-Sofie
Mycket bra skrivet, helt korrekt. En militär insats kan inte ses som humanitär, eftersom de första som tar skada i en militär konflikt ÄR civila.
SvaraRaderaAtt Sverige nu ska delta med 200 miljoner kronor är pinsamt, tragiskt, idiotiskt och absolut oacceptabelt! Hur hjärntvättade än folk har blivit av massmedias snack om "insatser" istället för krig och "stödja revolutionärerna" när sanningen är att Libyen är en av Europas viktigaste leverantörer av olja.
Som medlem i Vänsterpartiet skäms jag extra mycket när Ohly bloggar på partiets hemsida om hur viktigt det är att vi stödjer rebellerna. Bull shit! Antingen vet styrelsen bakgrunden till "insatsen" (det svarta guldet) eller så kan de inte tänka klart på grund av den mentala erektion ordet "revolution" gett dem.
Var är fredsrörelsen??
Ska vi inte samla till demonstration? Är något på gång? Irak var alla emot, men så fort Svensk militär får chansen att vifta med penisförlängaren Gripen så tystnar protesterna här, eller? Jag mår illa av att höra och läsa om det hela, det är så cyniskt att folk hellre "vill se Gripen in action" än att försvarslösa människor!! Jag spyr!