Krig utan befäl

Nato och rebellerna i Libyen säger blankt nej till att diskutera vapenvila med Khadaffi.

Det är svårt att bedöma allvaret i Khadaffis initiativ, men Nato har ett ansvar att ta vara på alla möjligheter till vapenvila, eftersom resolution 1973 kräver det: "demands the immediate establishment of a ceasefire".

Det ankommer icke på Nato att välja bort de delar av resolutionen som inte passar dem.

I realiteten är det just det man gör. Insatsen styrs inte längre av resolutionen, utan av artikeln som Obama, Cameron och Sarkozy skrev i Washington Post och andra världsledande tidningar (nej, inte Expressen) för två veckor sedan och där man slog fast att "[s]o long as Gadhafi is in power, NATO and its coalition partners must maintain their operations".

Därför säger man nej till vapenvila, trots att det kravet äger lika stor vikt som något annat i säkerhetsrådets resolution.

Sverige deltar numera i en insats som har fått eget liv. Som definitivt inte styrs av FN-resolutionen längre - jag gav andra exempel på hålen i den schweizerosten här. Det hedrar Håkan Juholt, Hans Linde och Miljöpartiet att de blivit skeptiska till detta vad gäller den svenska medverkan.