Uppmärksamheten kring rasistiska stereotyper på godispåsar och i barnböcker visar väl mest att de flesta utgår från Lenin: bilden är överlägsen som propaganda. Det är ingen förmildrande omständighet att Stina Wirsén inkluderar icke-vita i sina berättelser på ett naturligt och normbrytande sätt. Titta på bilderna!
Hur vore det om vi hudflängde de som aldrig försöker rita ett svart barn?
Det vore väldigt bra.
Men det är inte kritiken mot de som ritar stereotypa svarta barn som står i vägen för att hudflänga de som aldrig ens försöker vara bra.
Man kan också tycka att de som protesterar mot Stina Wirsén bygger ett skitfrågornas tyranni. Jag har själv tidigare utsett Afrosvenskarnas riksförbund och Kitimbwa Sabuni till svenska mästare i den grenen. Har inte Afrikafödda medborgare större problem - arbetslöshet, diskriminering i arbetslivet, rasistiskt våld - än att glassnamn eventuellt kan underblåsa stereotyper?
Men den som ställer den frågan upprepar ju bara den gamla högerkritiken mot allt vänstern gör: Ni måste göra det allra viktigaste! Om ni gör en sak, måste ni göra allt!
Om någon person eller organisation, samtidigt som de gör annat, anmärker på hur en Stina Wirsénfigur är tecknad, är det väl inte deras fel att större problem inte uppmärksammas? Måste just den som reagerar på godispåsar också reagera på bostadssegregation?
Problemet är snarare att medierna älskar godispåsefrågorna. Vad tror ni händer när Afrosvenskarnas riksförbund skickar ett pressmeddelande i en tung fråga? Kolla deras hemsida. Det pågår - vad det verkar - väldigt mycket bra aktiviteter. Nogger Black är en fråga i mängden för dem också.
Men måste diskussionen stanna där? "Alla får väl driva vad de vill"-linjens slutresultat blir ju ändå outhärdlig, när alla driver medialt tacksamma, lättförklarade symbolfrågor. Kan man möjligen, utan att hamna i det där "ni driver inte rätt frågor", önska sig mer intern diskussion bland alla ideella aktivister? Man har ansvar inför sin egen fråga att inte bli kontraproduktiv, väcka löje. Var gränsen går måste man själv bestämma. Medias kärlek för det lätta materialet tvingas man nog räkna med. Det går inte att bestämma själv om en fråga ska bli liten eller stor. Och det är inte så enkelt som att man kan slösa med sina aktivisttimmar med argumentet att andra får driva de frågor som de tycker är viktiga. Det finns inte fjorton afrosvenska riksförbund, inte tio LO, inte sju Greenpeace. Det blir ju en slags Adam Smith-attityd: med den osynliga handens hjälp finns det alltid någon som driver de frågor som behöver drivas.
Vad tycker ni?
2012-09-11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nidbilder och Nogger Black-reklamen underblåser den arbetslöshet, diskriminering i arbetslivet och det rasistiska våld som vi Afrikafödda medborgare upplever.
SvaraRaderaSverige är fortfarande i förnekelsefasen. Debatter som denna tydligör det.
Vissa säger att vi ska ta seden dit vi kommer för att accepteras. Med detta menar dem att vi ska acceptera att någon beställer en negerboll, eller som vissa säger "Gambiaskalle med mjäll".
Vidare ska vi acceptera att mörkhyade ska tecknas som blackfaces och golliwogs, för det är nämligen så man gör här i Sverige.
Har vi något emot det kan vi åka hem.
Hur ofta bemöts jag inte av människor på ett sätt som får mig att tro att de antar att jag är Ludacris eller någon medlem ur Wu-Tang Clan...bara en sån sak gör att man förstår Nogger Black-reklamen ur ett helt annat perspektiv. Nej, nu blev jag fan arg. Ska stirra ner en random svenne på gatan nu. Hej då
HAHAHAHA, du är humor om du är seriös. Kitawamba on acid
Radera"Jävla zigenare!"
SvaraRadera"Men vad är det du säger?!"
"Åh, ursäkta... glömde bort mig där... jävla romer!"
För övrigt anser jag att surströmmingsmärket Röda Ulven är ett hån mot den lilla spillra amerikanska urbefolkning som lyckats överleva till våra dagar. Har man någon gång kallats "illaluktande indian" ser man nog det svenska surströmmingsfrossandet ur ett annat perspektiv.
Någon definierade en gång en komiker som en som gör roliga saker, och en stor komiker en som gör saker roliga.
SvaraRaderaOch den ambitionen ska man väl ha som intresseorganisation också. Dvs inte plocka russinen, utan göra så att de viktiga sakerna ser ut som russin att plocka.
Att kritisera Wirsén är löjligt. Hon, om någon, visar på mångfald i vårt samhälle. Jag läste just en bok för min son, där Wirsén har inkluderat en stjärnfamilj med två mammor. M v h @einerstam
SvaraRaderaJag tycker väl ett av de stora problemen är bristen på möjlighet att sätta det i sammanhang - alltså just att reproducerade rasistiska bilder/stereotyper hänger ihop med andra strukturella problem som arbetslöshet, fattigdom etc. Jag vet inte hur mycket det är en oförmåga hos media, politiker, akademiker, aktivister eller all of the above men jag tycker att det är oerhört frustrerande. Jag tänker att det hänger ihop med den svenska självbilden att vi minsann inte är rasister, och att det blir ett väldigt snabbt steg från att tala om rasism som struktur i samhället till rasister dvs vissa individer som håller (medvetna) föreställningar om att vissa raser är lägre stående. Det är väldigt svårt att före en diskussion om rasisitiska stereotyper etc när människor väldigt snabbt faller in i "säger du att jag är rasist?!?" eller på andra sätt inte kan hålla de här tankarna i huvudet samtidigt.
SvaraRaderaJust det senare är ju jättetydligt i det här fallet - när det lyfts fram att en illustration på en affisch bär tydliga likheter med rasistiska stereotyper och det påpekas, går folk direkt i försvar med motfrågan att den som påpekar likheten säger att Stina Wirsén är rasist. Samt påpekar att det finns visst en massa mångfald i hennes böcker, t ex samkönade föräldrar, med ett underliggande argument att hon därmed är god/medveten/mångfaldsinriktad = god = inte rasist. Men det måste ju kunna gå att göra analysen av likheten mellan bilden och steroetypen, och påpeka hur det reproducerar problematiska mönster i vårt samhälle, utan att säga någonting om upphovspersonens intentioner, eller dens produktion i övrigt.
vill bara säga att @einerstams kommentar inte publicerats när jag började skriva min kommentar. Men jag tycker att den illustrerar precis detta.
SvaraRaderaHåller med, även antirasister kan (omedvetet, såklart) vidareförmedla rasistiska stereotyper. Det kan man påpeka. Och ändå ösa kärlek över antirasistens totala gärning. För jag håller också med om att Stina Wirsén är grymt bra.
SvaraRadera"Samt påpekar att det finns visst en massa mångfald i hennes böcker, t ex samkönade föräldrar, med ett underliggande argument att hon därmed är god/medveten/mångfaldsinriktad = god = inte rasist", skriver Axner och därmed lägger hon ord i andras mun. Gör en värdering. Så enkelt är det således inte. Den nya genren bitlit (=biståndslitteratur) visar på vad Axner menar att "vi svenskar är så jämställda och för mångfald et cetera att vi abosolut inte är rasister utan vi älskar alla barnen oavsett färg"... Det må så vara. Men ska man uppröras över minsta lilla? Ska man ägna sig åt mikro eller makro? Ska vi inte bearbeta strukturer och värderingar i vårt samhälle, istället för att uppröras över en liten, svart figur på en affisch? Och hur är det med den gula katten i Wirséns barnböcker? Är det några asiater som upprörs över "gulheten"? Varför är svart miasma? Nu förhåller det sig så att 1. Jag och Axner är partikamrater och 2. Jag må ha vit (om än att den är grisrosa) hudfärg, men jag är andra generationens invandrare. Från ett europeiskt land, men har kallats svartskalle ett antal gånger. Jag är flata. Jag är kvinna. Och vad skulle ha hänt om Wirsén INTE hade en svart figur i sina böcker? Hade hon, som fallet är i många amerikanska tv-serier och filmer, anklagats för att ignorera och/eller utesluta afrosvenskar. Och jag fattar inte varför jag skriver en jävla lång kommentar i, vad jag anser, är en icke-fråga. Jag ägnar mig just nu åt samhällelig riskhantering och det är fan så mycket allvarligare än en liten, svart figur på en affisch. @einerstam (som inte kan logga in via iPhone och därav är "anonym")
SvaraRadera
SvaraRadera"Hade hon, som fallet är i många amerikanska tv-serier och filmer, anklagats för att ignorera och/eller utesluta afrosvenskar."
Ja så nu. Vilka amerikanska TV-serier och -filmer har anklagats för att ignorera och/eller utesluta afrosvenskar?