2012-04-27

Ilmar Reepalus begripliga ilska

Diskussionen om f d kibbutzvolontären Ilmar Reepalu och hans påstådda antisemitism är rätt beklämmande. Hur många av de som attackerar honom drivs verkligen av antirasistiskt patos, och för hur många är det bara en förlängning av oresonlig Israelsolidaritet? Jacke Jakubowski beklagar i DN att man inte får kalla någon för antisemit i Sverige, men vågar inte ta chansen själv heller, trots en halvsida i kulturdelen. Hur ska man förstå det? Jakubowski tycker att någon annan borde kalla Ilmar Reepalu antisemit?

Ilmar Reepalu är inte antisemit. Det har inte funnits anledning att tro det heller. Det cirkulerar många lösa omdömen, som att Reepalu i många år "hånat" judar, hans "upprepade hackande på stadens judar", att "språket är antisemitiskt", men några källor finns aldrig. Det hedrar liberala UNT att Karl Rydå i en ledare avfärdar anklagelsen som osmaklig.

Trots det har Reepalu nu tvingats bedyra på bästa sändningstid att han inte är antisemit, efter att den socialdemokratiska partiledningen lyft frågan till just den höjd där Judiska centralrådet ville ha den. Det rimliga hade förstås varit att be om ursäkt för ett dåligt underbyggt påstående om att Sverigedemokraterna infiltrerat Judiska församlingen i Malmö. Istället sa han plötsligt att "antisemitism är den värsta formen av rasism som mänskligheten upplevt", vilket för det första var ett helt opåkallat klargörande - vem trodde på riktigt att han inte var emot antisemitism - utan dessutom en för alla antirasister helt oacceptabel gradering. Motsatsen till att vara antisemit är inte att säga att antisemitismen är unikt ond (vilket är en parallell till tanken att förintelsen är unikt ond). Motsatsen till att vara antisemit är att inte säga och tänka antisemitiskt.

Att påståendet om infiltration var dåligt underbyggt betyder inte att det var helt obegripligt. Högerextremister har på senare år alltmer övergivit antisemitismen (på ytan, i alla fall) för att istället använda solidaritet med judar och Israel som en plattform för sitt muslimhat - även i Malmö. (En tendens som till och med Paulina Neuding påpekar.)

Det som en gång retat upp Reepalu är solidariteten mellan den organiserade judendomen i Sverige och Israel. Den fick honom att önska att Judiska församlingen i Malmö tog avstånd från Israels förbrytelser i Gaza. (Det blev omedelbart förvridet till att antisemitismen var "judarnas" eget fel, fastän Reepalu alltså pratade om Judiska församlingen som organisation.) Reepalu försökte i samma intervju framstå som konsekvent antirasist, medan intervjuaren med stigande irritation försökte få honom att säga att judarna är särskilt utsatta. Detta har också, märkligt nog, varit en del av kritiken: om man (underförstått) inte för en särskild politik mot antisemitism, så är man nonchalant.

Till de konstigaste anklagelserna som surrar runt Reepalu är att han lägger skulden på judarna genom att säga att antisemitismen har sin grund i Israel-Palestinakonflikten. Men att ett sådant samband finns är oomtvistat, det skriver European Jewish Congress redan i andra stycket i sin stora rapport om antisemitism i världen 2010. Om påpekandet att Israels handlingar väcker ilska mot judar över hela världen är antisemitiskt, då är också European Jewish Congress antisemitiskt.

Koppla inte det Israel sysslar med till judar i allmänhet, säger vi alla hela tiden. Det skulle inte falla någon in att byta ut "israeler" mot "judar" i debatten. Inte någon i den organiserade vänstern i alla fall. Problemet är att den strikt efterlevda åtskillnaden mister sin verkan när judiska församlingar i Sverige parallellt pratar om sin "självklara gemenskap" med Israel (Stockholmsförsamlingens egna formulering). Den solidariteten blir ibland mycket dagspolitisk, till ett uttalat stöd för israeliska regeringars politik. Ordföranden i Göteborgs judiska församling (som sätter "Palestina" inom citationstecken på sin blogg) höll 2010 ett tal, där han bland annat slår fast att "Att uttala sig om Israels självklara rätt att försvara sig mot angrepp är för oss en självklarhet ... Enbart den som är synnerligen naiv eller politiskt okunnig tror att deras liv inte har en direkt koppling till staten Israel." Judiska centralrådets ordförande Lena Posner Körösi talade mitt under Israels attack mot Gaza 2009 på ett möte i Stockholms synagoga för solidaritet med angriparen. Inkluderat i talet var ett lågt angrepp på Mona Sahlin. Det är inte konstigt att Ilmar Reepalu uppfattar den sortens aktiviteter mindre som religionsutövning och mer som politiska ställningstaganden. Som bekant finns det judar i Sverige som har en helt annan inställning till Palestinakonflikten. Den politiska intimitet som församlingarna uttrycker representerar helt enkelt inte alla judar. (Hur skulle de ens kunna börja hävda något sådant, när de bara organiserar hälften av alla Sveriges judar?)

När det gäller åsikten att församlingarna borde ta avstånd från israeliska illdåd, kan man å enda sidan se det som principiellt förkastligt att behöva ta det ansvaret. Att man delar religion eller etnicitet gör en inte till ett gemensamt kollektiv. Men vi får ge Ilmar Reepalu the benfit of the doubt att han resonerar som Torbjörn Tännsjö, för vilken som bekant principer bara skymmer sikten för strävan att skapa bästa möjliga utfall. Skulle det ge ett bra eller dåligt resultat om judiska församlingar tog avstånd från de israeliska illdåd som de inte är ansvariga för? Man kan knappast ge Tännsjö fel i att det skulle ge ett bra resultat: för några skulle det tydliggöra att några omedelbara likhetstecken inte finns. Man får sedan, om man vill, tycka att principen om rätten att bli bedömd på egna meriter väger tyngre. Men är man nyttofilosof så är man. Och när Reepalu suckar och säger att han "önskar" att Judiska församlingen tog avstånd tror jag faktiskt att hans mål bara är att få slut på förföljelserna och trakasserierna. Nyttofilosofer och kommunalråd förenas nog i en rätt stor pragmatism.

Judiska församlingen, å sin sida, kan tänka: nej, det här har inget med oss att göra, vi har ingen skyldighet att ta avstånd. Eller så kan de tänka: det här har inget med oss att göra, låt oss berätta det (så har muslimska organisationer i Sverige resonerat om "sina" extremister). En tredje möjlighet - som nog dessvärre ligger närmast sanningen - är att solidariteten med Israel faktiskt gör att man inte vill ta avstånd ("de pågående händelserna" var Lena Posner Körösis hårdaste beskrivning av blodbadet i Gaza 2009). Den solidariteten ska också kunna utövas fritt, och det finns en poäng i att Palestinavänner in i det längsta undviker att ta debatten med just företrädare för församlingarna, med tanke på risken att andra inte förstår att de inte representerar alla judar. Men Reepalus fiender vill få det till att det bara finns ett sätt att vara jude på och ett sätt att förhålla sig till Israel och att det uttrycks av Judiska församlingen i Malmö. Så är det inte riktigt heller.

9 kommentarer:

  1. Märkligt att du inte med en mening nämner antalet missiler som terroriserar Israel.

    SvaraRadera
  2. Vad skont att nagon kan se nyktert pa det hela. Naturligtvis ar inte Reepalus anti semit. Lika lite har han i sina senaste "taffliga uttalanden" inte gett uttryck for nagon antisemitism. Det ar osmakligt att judiska foreningen forsoker fa det till det, nar han (om an for svepande) angripit SD:s flort - vilket de har gjort. De fiskar i alla vatten dar ett motstand mot muslimer frodas - i det stravandet ar jusdiska foreningen en naturlig fiske damm. Jusidka foreningen borde istallet tydligt ta avstand mon SD, istallet for att stigmatisera en person som har tagit tydlig stallning mot rasism generellt.

    Aven om man forstar att judar historiskt har blivit hetsade emot och som grupp varit utsatta for en helt sjuk och fasansfull forfoljelse och darfor reflexmassigt biter till vid minsta misstanke om angrepp, sa onskar man att de kunde fora en mera mogen diskussion i stallet for att dra lite av ett lojes skimmer over dessa alvarliga fragor.

    Man skulle aven kunna havda att det ar en sorts rasism att krava en "speciell och sarskild" anti rasims politik just for judar. Skall inte all rasism betraktas som ett gemensamt ont? Eller ar vissa grupper mera varda an andra?

    Jag respekterar allas lika varde och manskliga rattigheter och ar emot all form av rasism. Jag skulle bli mycket irriterad om nagon lade ord i min mun och kallade mig antisemit bara for att jag efterlyser rim och reson aven fran den utsatta sidan. Det ar inte rim och reson att tycka att nagon star bakom mordet pa miljontals manniskor endast for att man efterlyser det - eller for den delen misstanker att muslimhatare forsoker hitta en minsta gemensamma namnare med andra grupper och anvanda det som magafon.

    Om man daremot envisades med fortsatta gora taktik av allt som nagon sager, och behandigt "missforsta" det for att passa sina egna oresonliga syften. Ja, da skulle jag tycka att de individer som agnar sig at det ar idioter. Det skulle i safall inte ha nagot med deras religiosa bakgrund att gora, utan just namnda sak.

    Sluta upp att tramsa sa forbannat!

    SvaraRadera
  3. Per-Ove Lindström2012-04-27 13:29

    Tack Jonas för en lysande analys. Själv har jag kunnat konstatera efter att ha besökt en del webbsidor som är judiska eller försvarar Israel att det finns en minst sagt invecklad exegetik där man i princip kan förklara någon för antisemit på väldigt lösa grunder. Man söker efter dolda budskap, att vissa uttryck egentligen betyder något helt annat, att kritik av Israel visst är berättigad MEN egentligen betyder att man är om inte antisemit så på god väg att bli.
    Jackie Jakubowskis artikel är ett praktexempel på denna exegetik. Han skriver att "Det finns de i den svenska debatten som vill sabotera varje seriös diskussion om antisemitism genom att hävda att ”de som kritiserar Israel genast blir stämplade som antisemiter”."
    Och han fortsätter: "Visst förekommer det att beskyllningen för antisemitism otillbörligt har använts av israeliska företrädare och enskilda debattörer. Men att det har skett förändrar inte det faktum att det förekommer antisemitiska inslag i Israeldebatten.
    Och vilka bestämmer om det förekommer antisemitiska inslag i Israeldebatten?
    Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att bli kallad antisemit. Det räckte med att jag tackade nej till en insändare av en känd judisk företrädare. Det ledde till ett ilsket fax till chefredaktören där det krävdes min avgång. När så inte skedde kom det nytt fax där det lovades att jag skulle bli uthängd som antisemit i den judiska pressen.
    Så ta det lugnt Ilmar Reepalu.

    SvaraRadera
  4. Bra artikel, bra kommentarer (utom den första)!

    SvaraRadera
  5. Reepalu har uppträtt klumpigt.

    Det är självklar politisk praxis att man försöker få uttalanden från organisationer som på något vis har koppling till en fråga - jordbrukarorganisationer mot genmanipulerad mat, fastighetsägarorganisationer för ökat bostadsbyggande etc. Men det går aldrig att kräva sådana uttalanden, de måste komma spontant (eller efter underhandskontakter som inte är offentliga).

    Det är lika omöjligt att kräva att judiska församlingar ska ta avstånd från bombningar av Gaza som att kräva av muslimska att de ska ta avstånd från bombattentat eller av Jonas att han ska ta avstånd från Pol Pot. Då skapar man en "guilt by association". Däremot borde det vara fullständigt ok att angripa en judisk församling för att den öppet stöder bombningar av Gaza, "associationen" har dom ju i så fall skapat själva och de får stå sitt kast.

    Men om Reepalu har uppträtt klumpigt är det inte klumpigare än de flesta andra politiker gör av och till. Hetsen mot honom är tramsig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du pratar i nattmössan Jan Wiklund!

      Reepalu har naturligtvis aldrig krävt att judiska församlingar skulle ta avstånd från bombningarna i Gaza.

      Du borde själv fundera över hur du skulle reagera om du finge se en organiserad demonstration, som i likhet med den då aktuella till stöd för de vid tillfället hämningslösa israeliska bombningarna av grannfolket i Gaza, stödde t ex det tyska angreppet på Polen hösten 1939.

      Radera
  6. Ingen som ser det märkliga i att skicka hit utländska sändebud med uppdraget att ta kommunalpolitiker i örat? för lite halvkonstiga uttalanden där han typ dragit tillbaka hälften?

    for the sake of argument: moderat kommunalråd säger att Kuba är ett arbetsläger och förföljer homo ( förtal och icke sant!). skickar kuba sin ambassadör blir det ju hus i helvete.

    SvaraRadera
  7. Jo, och det blir en ännu märkligare situation när regeringen omfamnar denna amerikanska världsförbättrare och använder henne till en attack på ett enskilt kommunalråd. Det känns både lite barnsligt och som om de biter sig själva i svansen: regeringen är väl ytterst ansvarig för alla minoriteters väl och ve i Sverige? Om det kräver dialog med enskilda kommuner så får väl regeringen sätta igång en sådan dialog? Det enda de sa nu var ju att "det är för jävligt för judar i Sverige". Vilka ambassadörer.

    SvaraRadera
  8. Pierre Gilly har skrivit flera bra bloggposter om det här:

    http://pierregilly.blogspot.se/search/label/Ilmar%20Reepalu

    SvaraRadera