Utrymmet för oppositionella på Kuba krympte 2011, enligt en ny oroande Amnestyrapport. DN:s ledarsida kommenterade nyheten genom att prata om – Lars Ohlys syn på Fidel Castro! Så där sorgligt är det nog: det kubanska förtrycket är bara intressant för svensk borgerlighet så länge det kan användas som inrikespolitiskt slagträ. Om det genuina engagemanget för demokrati var hälften så stort som ivern att förknippa Vänsterpartiet med diktatursvärmeri, kanske Sverige hade kunnat spela en större roll för en positiv utveckling på Kuba. Vanliga kubaners största problem är sannerligen inte gamla Lars Ohly-citat.
(Ledarstick publicerat i Flamman 29 mars)
2012-03-29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar