Ja, presstöd gör ont

Det var mer stake i liberaler förr. Voltaire kunde tänka sig att dö för någons rätt att uttrycka sin åsikt - Martin Alquists värsta scenario är att behöva betala skatt för den rätten.

Nej, Martin Alquist, presstödet finansierar inte rasism. Presstödet finansierar utgivning av nyhetstidningar, med en klassiskt liberal syn på hur staten ska definiera det godkända åsiktsspannet: inte alls. Vad som ska vara tillåtet att framföra för åsikter ska avgöras i domstolar. Det vore också ärligare av Martin Alquist - och överraskande påhejare som Nisha Besara - om de faktiskt vågade föreslå att rasistiska åsikter ska förbjudas generellt, istället för att vilja behålla åsiktsfrihet som en innehållslös pose i grundlagen samtidigt som statliga myndigheter i praktiken tillämpar en mycket smalare definition av yttrandefriheten. Alltså: yttrandefrihet bara när det är till intet förpliktigande.

Självklart är det extremt otrevligt att Nationell Idag lyckats bli berättigade till presstöd, men rasistiska åsikter är lagliga. Snälla batongliberaler, ta åtminstone er utgångspunkt i att Presstödsnämnden skulle kunna se över stödet till tidningar som blivit fällda i domstol för brott mot undantagen i tryckfrihetsgrundlagen. Det vore fortfarande inte särskilt liberalt, men det skulle åtminstone handla om juridik och inte om totalt godtycke.

Kan vi inte se till att det inte finns 1 500 personer som vill läsa en nationaldemokratisk tidning istället? Den här rasismen börjar inte med presstöd - presstödet är en konsekvens av att rasismen har vuxit sig stark. Mönstret känns igen: rasistiska organisationer växer och frodas i ett allt ojämlikare samhälle med allt sämre social sammanhållning och klasskänsla, stärkta av en internationell antimuslimsk hets. Borgerliga politiker gör ingenting - vänsterpolitiker marginellt mer. Ju mer etablerade rasisterna blir, desto mer växer de in i samhällets institutioner: de får partistöd, de vill hyra möteslokaler, de vill delta i politiska debatter. Och nu reagerar etablissemanget - genom att ständigt attackera rätten, möjligheten att uttala rasismen. Aldrig bemöta en åsikt i sak - alltid stoppa själva debatten, ifrågasätta arrangörer som bjudit in den och den, förakta publiceringen av detta och detta. Det är så man visar humanistisk resning i debatten idag: genom att ifrågasätta den.

Det är inte bara för att Lars Leijonborg redan för ett par år sedan sa att han "blir mörkrädd" när han såg vilka tidningar som får presstöd, som man förstår att 1) folkpartister är inte mycket för åsiktsmångfald, 2) presstödet till Nationell Idag kommer på sikt att leda till innehållskrav för presstödet som slår bredare än bara mot rasisttidningar. Otrevlig satir, gammelkommunistiska Stalinhyllningar, okänsliga granskningar som upplevs som kränkande av de drabbade. Innehållskravet måste formuleras allmänt, anmälningarna kommer att hagla. I detta ska statliga tjänstemän sitta och utan någon som helst hjälp av juridiken fatta beslut om en åsiktsgräns någonstans mellan Sverigedemokraternas moderata flygel och vit makt-grupperna. Är det tidningstiteln som inte ska få presstöd, eller ska det följa ansvarig utgivare - och vad hindrar i så fall en tidning som skiftar titel och utgivare? De praktiska problemen är många.

Och då har vi inte ens börjat diskutera om detta är ett effektivt sätt att motarbeta Nationaldemokraterna.