Högerns brist på liberaler - presstödsdebatten fortsätter

Man kan urskilja olika typer av negativa reaktioner på beslutet att ge Nationell idag presstöd som jag skrev om tidigare idag: 1) presstödshatarna som vill använda händelsen som en förevändning att skrota hela skiten, 2) de självbelåtna folkpartisterna som inte "gillar rasism" och inte förstår problemet med att börja med statlig sållning av åsikter samt 3) de välmenande vänsterdebattörerna som tycker att staten visst kan dra en gräns.

Lena Adelsohn Liljeroth (någonstans mellan kategori 1 och 2) uppfinner ett nytt motiv bakom presstödssystem för att berättiga att hon nu vill "diskutera det":

"Man talar om att presstödet ska handla om att stärka demokratiska grundvärderingar."

Gör man?

Man har nog snarare talat om att fri press, och åsiktsmångfald, i sig är bra i en demokrati. Inte att varje enskilt läsalster ska vara uppbyggligt och uppmuntra sunda värderingar.

DN:s kulturchef Björn Wiman visar att han kan rimma på mångfald-enfald (han är ju kulturchef) och ställer upp med ett förslag på ett ännu snävare spann av lagom behagliga åsikter inom statsunderstödd press: man får inte ha en krönika av någon som inte tror att förintelsen ägt rum.

Precis som Per Svensson igår är Wiman uppenbarligen en gammal presstödshatare som tar tillfället i akt att försöka få ut barnet med badvattnet: presstödet "fungerar som livlina åt allt annat än fattiga internationella mediekoncerner". Jo, tjena. Taktiken är att alltid prata om Svenska Dagbladet - aldrig ett ord om att presstödets verkliga insats är att det breddar det offentliga samtalet åt vänster. 10-20 socialdemokratiska och socialistiska nyhetstidningar skulle försvinna över en natt utan presstöd. Ni kan väl blogga istället, säger presstödshatarna. Varför sitter ni själva och trycker papperstidningar då, undrar man.

Tråkigast är att en vänsterdebattör som Nisha Besara på Dagens Arena tycker att "det inte går att behandla dessa ideologier som vilka andra röster som helst i ett demokratiskt samhälle". Trots de hårda orden verkar det inte som om Besara tycker att Nationell idag ska förbjudas, eller dess ansvarige utgivare ställas till svars för något. Rasism ska alltså fortsätta vara lagligt, men "våra skattepengar" (denna härligt trånga vinkel på ett samhällsproblem) ska bara kunna gå till en snävare ram av åsikter än de som vi accepterar i andra sammanhang - till exempel inte till "bisarra konspirationsteorier". Total åsiktsfrihet i teorin - gärna ett politiskt urval i de sammanhang som har någon praktisk betydelse.

Det är förslagsställarnas plikt att nu bland annat förklara hur den politiska läsningen av de presstödssökande tidningarna ska gå till; hur man ska definiera en konspirationsteori eller hur många man måste anse ha dött under andra världskriget för att definieras som förintelseförnekare. Rasister ställer ju sällan upp med klockrena uttalanden om rasöverlägsenhet nu för tiden - rasismen finns ju i idéerna om etniciteters olikheter och svårigheter att leva tillsammans, i avståndtaganden från sedvänjor och kulturyttringar. Det är lika mycket rasism när våra stora morgontidningar skriver inför VM i fotboll om de afrikanska lagens lekfullhet men brist på organisation. Skulle Nationell idag vara den första svenska presstödstidningen som sprider rasism? Det händer garanterat varje vecka - fråga Quick Response. "Rasism" hoppar inte direkt upp ur tidningen och slår i cymbaler - den är nästan alltid mer subtil än så. I slutet av dagen är därför också det praktiskt möjliga ett gott argument för att dra gränsen för vad man får tycka på exakt samma ställe som vi gör i grundlagen.

De riktigt liberalerna - i positiv bemärkelse - finns idag långt till vänster: Svensson skriver här, Åsa Linderborg skriver här.