Tillbaka på ruta ett

Plötsligt visar det sig att hela hösten bara var en gigantisk parentes. Några förlorade månader som inte var formerande för den politiska situationen för fem öre, förutom att maktbalansen inom Socialdemokraterna ändrades.

Rödgrön majoritet i Sifo idag, ett ytterligare lyft för S och ned till 6,1 procent för Vänsterpartiet. Det vill säga: det fanns sedan länge ett utbrett missnöje med regeringens torftiga reformpolitik, misslyckande med jobben och alla privatiseringsskandaler. Förra våren ledde det till rödgrön majoritet och Juholt hade siffror som Löfven ännu inte tangerat. Drevet mot Juholt under hösten var ett mycket tillfälligt uppehåll i den opinionskantringen, och det har ännu en gång blivit bevisat att skandaler inte spelar någon roll på sikt. Väljare röstar politiskt, på partier som de tycker har det bästa programmet. Sossarnas återhämtning skulle ha kommit även med Juholt kvar som partiordförande, möjligen lite långsammare. Alla kommentatorer som tolkade in opinionsnedgången i ett 100-årigt perspektiv, industrisamhällets död, socialdemokratisk identitetskris etc - hade inte förstått politiska elementa.

För Vänsterpartiets del visade det sig att uppgången i december-januari bara var skingrade socialdemokrater som flydde massakern på Juholt, och inte så mycket en Sjöstedt-effekt. Men man kan se det positivt: Vänsterpartiet erbjöd, med den nya partiledningen på ingång, ett attraktivt alternativ för de som på kort sikt kände sig osäkra på sossarna. Och den som en gång har passerat spärren att svara "Vänsterpartiet" i en intervjuundersökning, är troligen närmare att gör det igen senare. Men nedgången för Vänsterpartiet visar återigen risken med att bara vara andrahandsalternativ när sossarna på olika sätt falerar, och det motsvarande behovet av att växa på egna meriter. Det kan handla om att erövra specifika sakfrågor under lång tid, läsa av trender bättre eller (allra helst) odla en egen socialistisk identitet (diskuterade det här.). Nu är det tillbaka till ritbordet och göra jobbet grundligt: de senaste månaderna har känslan i partiet varit att vi surfar in i 2014 på en fet räkmacka. Nu tror jag att vi återigen bör utgå från förra valresultatet, 5,6 procent, och bygga tålmodigt och långsiktigt för att överträffa det.