Sossarnas nya linje om vinstdrivande företag inom välfärden blev att kommunerna får välja om de vill tillåta vinst eller inte. Det är logiskt. Partiet har ju kongressbeslut på att det är egalt vem som är utförare. Internt kallas detta att ha ”lämnat 90-talsdebatten”, och är ett tecken på stor mognad. Men med parollen om att endast kvaliteten spelar roll blir Socialdemokraterna nu omsprungna till vänster av Folkpartiet, som med sitt förslag om säljförbud för ägare av friskolor faktiskt attackerar just de privata ägarnas drivkrafter. En valrörelse 2014 där borgarna uppfattas som skarpare på det området blir outhärdlig.
(Ledarstick publicerat i Flamman 1 mars.)
PS. Mikael Damberg står bakom Folkpartiets förslag och säger sig ha föreslagit samma sak tidigare. Att ha politiska förslag som går alla spårlöst förbi - eftersom man inte driver dem - är dock långt ifrån att ha en skarp politisk linje.
2012-03-05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att någon fortfarande kan acceptera vinstmotiv inom välfärdstjänsterna efter Inge Axelssons läsning av forskningsläget i Läkartidningen är obegripligt.
SvaraRaderaI och för sig borde man ha begripit redan efter John Donahues forskning på 80-talet, som sa samma sak. Välfärdstjänster kan inte definieras uttömmande i ett kontrakt och går följaktligen inte att köpa upp.
Detta är inte ens ideologi utan trivial företagsekonomi. Och ändå begriper inte sossarna.