2012-03-13

Odla lokalpatriotismen i Vänsterpartiet

På lokala vänsterpartiföreningens årsmöte i helgen var Anna Herdy och Nooshi Dadgostar inbjudna för att hålla ett kort föredrag om partiets majoritetssamverkan i Botkyrka. Själva inbjudan är helt rätt tänkt: partiet borde jobba mer aktivt med "skyltfönster". Alla politiska småpartier måste ha någon typ av metod för att visa sin regeringsduglighet och förmåga att leverera resultat: att visa upp ställen där man redan styr framgångsrikt är ett bra sätt. Vänsterpartiet har varit lite dåligt på det. Säkert eftersom den pragmatism och/eller egensinnighet som har fört partiet till makten i Norberg, Degerfors, Södertälje eller Fagersta samtidigt har varit politiskt svårsmält för partiledningen. (För mig också, ibland. Men man kan inte betrakta all partiverksamhet genom ett idéraster. Enastående valframgångar är enastående valframgångar, och är värdefulla i sig.)

Kontakter mellan maktlösa Vänsterpartiorganisationer och de som sitter vid makten är också viktiga för att hålla de maktlösa uppdaterade med vilka reella problem som en ansvarstagande majoritet måste ta tag i. I en helt oppositionell rörelse, utan kontakt med makten, finns det alltid en risk att man svävar ut i obetänksam populism eller drabbas av oförmåga att prioritera, ovana att leda eller bekvämlighet med outsiderrollen.

Detta var en inledande parentes. Det jag egentligen skulle skriva var att det finns en liten pusselbit i Vänsterpartiet Botkyrkas kommunikationsarbete som jag tycker är skitbra. Den som följer Anna Herdy på Twitter har sett det: lokalpatriotismen. Många tweets handlar förstås om rödgrönt reformarbete, men en icke obetydlig del är bara skryt om hur bra Botkyrka är - ren ambassadörsverksamhet. Jag vet inte om detta präglar Botkyrkavänsterns kommunikation i stort, men jag tror att det är rätt tänkt, för jag känner igen stilen från de orter där Vänsterpartiet är riktigt stora och starka. Folk i allmänhet är stolta över sina hemtrakter. Det är inte fel om det märks att det lokala vänsterpartiet också är det. (Också i opposition.)

Vi tillåter oss alltför sällan en sådan lokalpatriotism eftersom vår marxistiska instinkt handlar om att uppmärksamma det som skiljer - konflikterna, klassintressena - snarare än det som förenar. Fast Sven Linderot gav ju tillåtelse redan på 40-talet: "Man kan älska Sverige utan att älska Enskilda Banken". Står man stadigt i sin marxism känns det ganska ofarligt att ibland betona det gemensamma. Dessutom handlar faktiskt det lokala ledarskapet om att lyfta fram lokalsamhällets intressen gentemot andra svenska kommuner, investerare, besökare, staten etc. Det ska Vänsterpartiet vara minst lika bra på som andra partier.

Och om man är ute efter att leva efter kommunikationsstrategin om ett "gladare vänsterparti" - som ju kan bli lite tillkämpad om man tolkar den alltför ytligt - är den glada lokalpatriotism som Botkyrkavänstern representerar en bra förebild.

4 kommentarer:

  1. Jo, "lokalpatriotismen" är en medveten del av Vänsterpartiet Botkyrkas kommunikationsstrategi (fast det är samtidigt en väldigt icke-nationalistisk, heterogen patriotism). Vår egen paroll, som vi tog fram till valrörelsen, är "Framtiden finns i Botkyrka!"

    SvaraRadera
  2. Stig Henriksson2012-03-15 09:41

    Kloka synpunkter!
    Vill man titta på en högre nivå kan man se att vänstern har vuxit sig stark eller åtminstone starkare när man - med de risker det kan ha! - lyckats förena det nationella intresset med sin rörelse.
    Frigörelse från kolonialmakterna, kampen mot fascisistisk/nazistisk ockupation, arbetet mot EG/EU/EMU.

    SvaraRadera
  3. Det finns ju olika sorters "lokalpatriotismer". Det finns "jag älskar min stad och vill göra den bättre", och det finns "min stad är perfekt som den är, kom inte hit och stör". Det finns "jag älskar min stad och vill göra den bättre, använd gärna lyckade förslag från andra håll", och det finns "not invented here". Den senare, i båda fallen, är förstås det säkraste sättet att göra sin stad illa på sikt.

    SvaraRadera