Mycket intressant för statsvetare och politiknördar just nu. Igår kom SOM-rapport nr 52 och svenska lärares attityd till kommunismens historia har behandlats i en ny avhandling. I går skrev också Erik Amnå med flera ett svar på DN Debatt angående ungas syn på demokrati. De menar att World Values Survey-undersökningen som presenterades på samma debatt sida av Staffan I Lindberg för några veckor sedan, har fel: unga svenskar är visst demokrater.
För egen del tog jag World Values Survey-undersökningen på allvar och skrev i en kommentar i Flamman dels att det inte är en lösning att "lära sig" demokrati i skolan, dels att det kanske snarare är hela marknadiseringen av samhället som börjar få konsekvenser. Vi lär oss att byta om vi inte är nöjda, köpa om vi inte kan få - inte att samtala och förändra genom majoritetsbeslut.
Och det finns några invändningar mot Erik Amnås artikel:
-Han kontrasterar World Values Survey med en undersökning där 15- och 16-åringar har intervjuats, som ger gladare resultat. Men då har han ju inte ens mätt samma sak som Lindberg, vars studie omfattar 18-29-åringar.
-En sak som utmärker 15-16-åringar - till skillnad från 18-29-åringar - är att de inte är lika självständiga och tenderar att svara så som de tror att vuxna vill att de ska svara. Det är i alla fall min farhåga. Kanske får det stöd i att 21 procent säger att de kommer att ställa upp som kandidater i kommunalval när de blir vuxna - en siffra som är helt verklighetsfrånvänd och uppenbarligen har tillkommit ur en önskan att visa sig duktig.
-Själva frågebatteriet hos Amnå är betydligt enklare att svara "rätt" på för den ungdom som tror att vuxna vill höra att de tror på demokratin. Där Lindberg har lindat in demokratisynen i försåtliga formuleringar om starka ledare och materiella motprestationer, kör Amnå på skolboksvarianten med påståenden som att "alla medborgare bör ha rätten att fritt välja sina ledare".
-I Amnås frågor (eller i alla fall dem han exemplifierar med i DN-artikeln) verkar också demokrati i hög grad uttryckas som negativa friheter: man ska få säga vad man tycker och ha möjlighet att protestera. Sådana attityder ligger förstås mycket mer i tiden och är överlag enklare att hålla med om än när demokratin (som hos Lindberg) sätts i motsättning till något annat gott: en "stark ledare", materiella fördelar.
Vilket leder över till slutsatsen: varför inte nöja sig med att säga att det finns en motstridig och komplicerad bild av unga människors förhållande till demokratin? Forskarna har mätt olika grupper och de har ställts inför olika slags frågor. Det finns ingen anledning alls för Erik Amnå att sätta sig på höga hästar och påstå att Lindbergs data "osannolikt" fångar unga svenskars syn på demokrati. I synnerhet inte som hans egna undersökningar är långt ifrån invändingsfria.
2011-06-29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ta gärna en koll på följande blogginlägg:
SvaraRaderahttp://www.henrikoscarsson.com/2011/06/den-fortappade-ungdomsgenerationen.html
Henrik O:s jämförelser inkluderar samma åldersgrupper som Lindberg har med i sin artikel.
Med tanke på att Henriks jämförelser visar ungefär samma sak som vi gör med vår artikel kan man nog säga att dina första invändningar faller.
Dock har du helt rätt i att det är två olika åldersgrupper som vi och Lindberg tittar på.
Vad gäller dina kommentarer om frågeställningarna som vi och Lindberg använder oss av, så kan det ligga något i din kritik. Det är en av våra poänger att man inte kan dra slutsatser från några enstaka frågor, utan måste se på ett större antal frågor för att uttala sig med någorlunda säkerhet om stödet för demokratin. Vad vi säger är att om man tittar på våra frågor så kan man dra slutsatsen att stödet är urstarkt. Däremot menar vi inte att våra frågor ger hela bilden. Att som Lindberg dra långtgående slutsatser från några få - och för svenska förhållanden aparta frågor - är alltför vågat.
Vi kan däremot säga att trenden över tid är positiv. Även om ungdomen är något mindre demokratiskt sinnad än äldre generationer, så är skillnaden mindre idag än för tio år sedan. Ungdomar idag är mer nöjda med demokratin och har större förtroende för demokratin än vad de var 1999. Skillnaden är dessutom mycket stor.
Något har alltså gjort att svensk ungdom har blivit mer demokratiskt sinnad - inte mindre demokratiskt sinnad.
MVH
Andrej Kokkonen
Jag tycker inte att Henrik Oscarsson pratar om samma sak som ni och Lindberg gör. Han talar om politiskt intresse, förtroende för riksdagen o s v medan ni (och Lindberg i högre grad) utmanar människors demokratisyn på djupet. Man kan vara politiskt intresserad och fascist.
SvaraRaderaTycker att ni också borde se att ni egentligen mäter demokratistödet på helt olika nivåer.
Er kritik mot Lindberg är ganska platt. Varför skulle det inte vara "relevant för svenska förhållanden" att fråga om en stark ledare? Jag skulle förstå frågan. Och är man 18-29 år så förstår man att en fråga om att sälja sin röst är en teoretisk konstruktion.
Henrik tittar både på förtroende för riksdagen och nöjdhet med demokratin. Båda indikatorerna pekar i riktningen att ungdomar har större förtroende/är mer nöjda.
SvaraRaderaDen förra frågan tittar vi också på. Resultaten sammanfaller mycket väl med Henriks resultat.
Nöjdhet med demokratin är förstås ett mått som inte är lika precist som de vi och Lindberg använder oss av, men säger ändå något om stödet för demokratin som princip.
Sedan vill jag återigen påpeka att vi inte påstår att våra frågor ger hela bilden. Vad vi vill ha sagt är att det inte räcker att - som Lindberg - titta på en eller två frågor för att avgöra hur demokratiskt sinnade ungdomar är. Vårt budskap är inte att allt är bra, utan att bilden inte är lika nattsvart som Lindberg vill göra gällande på basis av sina frågor.
Att sedan du förstår vad Lindberg avser fånga med sina frågor är inte detsamma som att alla gör det. Du tillhör förmodligen den del av befolkningen som är mest politiskt intresserad och mest politiskt insatt.
Läser du kommentarerna till artikeln så kan du hitta en hel del som t.ex. tolkar jobbskatteavdrag och dylika politiska förslag i termer av röstköp (rösta på alliansen och få en tusenlapp mer i plånboken).
Det är knappast ungas benägenhet att falla för Alliansens jobbskatteavdrag som Lindberg talar om när han talar om röstköp - utan något helt annat.
Att unga - som av naturen inte har samma kunskap, erfarenheter och intresse för politik som gamla - är mer benägna att göra den typen av "felaktiga" tolkningar är inte särskilt uppseendeväckande. Därför är det inte heller konstigt om de i högre utsträckning än gamla är benägna att hålla med om Lindbergs påståenden.
På samma sätt är det inte orimligt att tänka sig att frågan om en stark ledare av vissa personer tolkas utifrån en svensk kontext (som t.ex. i valet mellan en "stark" Göran Persson och en "svag" Mona Sahlin).
Kontexten spelar roll.
På grund av att det är så vanskligt att tolka svaren på sådana hör enskilda frågor brukar man inom forskningen dra sig för att dra slutsatser om den absoluta nivån för t.ex. stödet för demokratin på basis av enstaka frågor.
Det man kan uttala sig om med störst säkerhet är förändringar över tid och skillnader mellan grupper. Och som både vi och Henrik visar så är trenden över tid positiv. Stödet för demokratin ökar.
MVH
Andrej Kokkonen
Jag undrar om vi inte ser baksidan av att det så ihärdigt trummats ut att demokrati är synonymt med västerländsk parlamentarism och ingenting, ingenting annat. I takt med att vår parlamentarism får allt större problem att gå i takt med grundläggande behov hos en stor del av befolkningen (man behöver inte gå till Grekland för att se det) blir det ju då demokrati som begrepp som får ta smällen. Det lär inte hjälpa hur mycket mer lektionstid man får för att lära sig att man lever i den bästa av tänkbara världar. Inte heller att ledarskribenter förfasar sig.
SvaraRaderaDet kan ju tänkas att ungdomarna resonerar som bönderna i Ignazio Silones roman Fontamara: "Vi vill inte ha nån rättvisa, den där rättvisan bara lurar oss hela tiden!" Dvs ungdomarna vill inte ha den ordning som råder i Sverige idag där ingen tar dem på allvar. Heter den ordningen demokrati vill de inte ha demokrati.
SvaraRadera