4 saker amerikaner INTE kan lära oss om valkampanjer

Nästan alla nya idéer om hur man bedriver valkampanjer kommer från USA. Men vilka tips och tricks går inte att överföra till svenska förhållanden? Det mest uppmärksammade brukar vara att det inte är tillåtet att föra register över väljarnas politiska sympatier. Det går liksom inte att bara "ringa gamla väljare" här.

Men det finns några andra viktiga skillnader för den som studerar amerikanska kampanjer (och det ska man):

1. Amerikanska val kommer alltid att handla mer om mobilisering av icke-röstande än vad som är motiverat i Sverige. I USA är det helt enkelt så ohyggligt många fler som inte röstar. I ett land med 85 procents valdeltagande är det nästan omöjligt att vinna ett val utan att också försöka vinna över andra partiers anhängare. Om man trots allt har en mobiliseringsstrategi måste den vara mycket mer riktad: exakt vilka gator pratar vi om - inte stadsdelar.

2. Amerikanska valhandböckers fokus på att värva frivilligarbetare och aktivister går inte heller att översätta. Här finns de aktivisterna redan på plats, som partimedlemmar. Försöker man göra som i USA, går man över ån efter vatten. Och den som försöker få med icke partianslutna i en svensk kampanj kommer att upptäcka hur mycket svårare det är i ett land med starkare partipolitisk identifiering och mindre personfokus. Här skulle ingen partilös sätta upp en yard sign - och partikampanjer i sociala medier flyger troligen inte lika långt utanför de lojala kretsarna.

3. I politiska system med "first-past-the-post"-valkretsar - där vinnaren tar allt och det inte spelar någon roll hur många procent tvåan får - är det naturligare med en hårdare geografisk prioritering. I Sverige är det sällan som ytterligare ett mandat i en valkrets är helt utom räckhåll, åtminstone i tidiga skeden av en valrörelse. (Och är ytterligare ett helt utom räckhåll är det troligen istället hyperrelevant att försvara ett befintligt.) Här måste vi vårda även de väljare vi har i genuint fientliga områden.

4. Att arbeta med mikro-riktade budskap är lättare i USA med dess svagare höger-vänsterdimension; man kan närma sig smala målgrupper med "deras" frågor med vetskapen att de frågorna faktiskt inte konkurrerar med den allmänideologiska dimensionen på samma sätt som i Sverige. Här är det troligare att en person som både är varghatare och socialist trots allt röstar som socialist, inte som varghatare. Den som bygger en kampanj alltför fokuserad på riktade budskap mot olika intressegrupper riskerar att prata förbi de ideologiskt och politiskt drivna svenska väljarna.