Sommarens politiska genidrag kan vara
Svenskarnas partis resa till Almedalen. Genom sin blotta närvaro
lockade man fram så många arga motmarkeringar att partiet framstod
som långt viktigare än sina 681 röster i senaste valet. Vänstern
har problem med spontaniteten: att motdemonstrera anses inte längre
som ett taktiskt val, utan som ett moraliskt måste. (Bojkotter
likaså - när hörde någon senast en sådan diskussion som handlade
om effektivitet?) Vi ska alltid reagera mot nazistiskt stöveltramp,
visst. Men det finns en gräns för hur perifera motståndare man ska
adla till ett hot.
(Ledarstick publicerat i Flamman 8 augusti.)
Genom att utnämna obskyra smågrupper till sin fiende gör man sig själv till en obskyr smågrupp. Genom att utnämna t.ex. det transnationella kapitalet till sin fiende ställer man sig på samma nivå som dom. Vilket väl måste vara syftet med seriös politik?
SvaraRadera