2013-05-17

Det är inte hipsterns fel

Läser för sjuttioelfte gången en text som beskriver gentrifiering som ett utslag inte av bostadspolitik, utan av medelklassens jakt på det genuina. Medvetna högerpolitiska vägval är inte problemet - se istället den ängslige hipstern!

Stockholms hipsters hade kunnat vara hur lockade av autentiska arbetarklassområden som helst: det hade de inte haft mycket för om inte hyrorna hade chockhöjts eller lägenheterna ombildats så att de gamla invånarna tvingats bort.

Det är Sten Nordin som "gentrifierar", ingen annan.

Och detta med jakten på det genuina. Vänstern har notoriskt svårt att låta bli att ironisera över trender som på något sätt kan spåras till Södermalms unga medelklass. Mer sällan frågar man sig om trenderna är bra eller dåliga. Är surdegsbröd gott eller äckligt? Genom att aldrig riktigt intressera sig för det, upprepar hipsterkritikerna samma sak som de anklagar andra för: att bara meta-samtala om hur saker uppfattas och framstår.

Många urbana medelklasstrender är i grund och botten sunda: att föda en surdeg är ekonomiskt, att hålla egna höns i radhusträdgården är miljövänligt. Att intressera sig för lokala mikrobryggerier håller närsamhället levande.

På samma sätt är strävan efter det genuina ingen dålig trend, inte ens när det handlar om boende. Att vilja bo bland vanliga människor, fastän man skulle ha råd att låsa in sig i ett gated community, är väl i grunden sympatiskt? Liksom uppfattningen att arbetarklassen är mer genuin, äkta, än andra samhällsklasser. Motsatsen - att medelklassen vore bekväm i sitt överläge och stolt över sin klass - skulle spegla ett mycket obehagligare samhälle.

Gentrifiering är av ondo. Alla ska ha chansen att bo där det passar dem bäst, och människor ska möta andra än sin egen sort. Det är ju faktiskt det senare som medelklassen strävar efter. Problemet är bara att dagens bostadspolitik inte hindrar den strävan att slå över i sin bekymmersamma motsats, när hela medelklassen springer åt samma håll.

Det är lätt att ironisera över hipsters - Henrik Schyffert ska visst göra det i en ny teveserie snart - men vänstern borde inte vara så avvisande. Om någon gör vänstergrejer på grund av ängslig trendkänslighet spelar väl ingen roll. Det är ju världens möjlighet.


6 kommentarer:

  1. Gentrifiering är ett resultat av prisökningar och dessa i sin tur ett resultat av att efterfrågan vida överstiger tillgången. Det har byggts för lite. Och det som har byggts - ända sen kriget - har inte motsvarat det folk vill ha.

    Redan 1947 gjorde Stockholms stad en marknadsundersökning och fann att inte en jävel ville bo i hyreshus i förort. Antingen ville man bo i "riktig stad". Eller också i eget hus. Men det blev hyreshus i förort som man byggde.

    Idag blir alternativet "eget hus" relativt sett mindre attraktivt. Allt fler är födda i stan och drömmer sig inte tillbaka till landet. Kontinental stadskultur vinner insteg. Alltså ökar efterfrågan på tät stad. Dessutom får folk allt mindre med tid. Alltså ökar efterfrågan på "nära".

    Tyvärr har nära tät stad inte byggts på hundra år. Därför stiger priserna långt bortom vad gemene man har råd med.

    Det är detta man borde göra något åt.

    Stockholmshögern vill gärna bygga tät och nära stad för medelklassen. Men de skulle aldrig drömma om att bygga det för alla. Men tyvärr vill inte heller vänstern göra det. Den fortsätter att glorifiera familismen i förortslivet. Gud vet varför.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan Wiklund2013-05-18 10:15

      PS. Det är så mycket mer märkligt att vänstern glorifierar förortslivets familism som det hela var en uppfinning av den katolska högern runt Napoleon III. Man ville göra framtida revolutioner omöjliga genom att sortera ut fattigt folk i townships (som det sen skulle kallas i Sydafrika). där skulle de sen, i den franska versionen, moraliseras av prästerskapet och inte få nån chans att utveckla en egen kultur.

      Detta koncept infördes i Sverige, enligt Sten O Karlsson, av Centralförbundet för socialt arbete i början av 1900-talet. Även de var rädda för den gryende arbetarrörelsen och ville inte ha den alltför centralt. Och istället för arbetarkollektivet (som kunde ta sig för med vad som helst) ville man disciplinera underklassen till familjeliv.

      Därav förortsbyggandet. Eller rättare sagt, därav den form det nödvändiga byggandet tog sig. Stadsplanebyråkratin var alla medlemmar i CSA.

      Radera
  2. Jan Wiklund2013-05-18 11:13

    PPS: Här har jag förresten skrivit en recension om detta: http://www.jordensvanner.se/2011/ruffighet-sokes-%E2%80%93-garna-centralt-med-havsutsikt

    SvaraRadera
  3. Jag skulle säga att det största problemet med hipster inte är arbetarvurm utan snarare motsatsen - arbetarförakt. De är kanske nostalgiska över den gamla Amelin arbetarklassen men gör sig gärna lustiga på den reelt existerande arbetarklassens bekostnad. De gör sig gärna lustiga över Ed Hardy och oxfile pizza med bea, de pratar gärna om "WT" och liknande. Om något bör vänstern hålla dem på armlängdsavstånd och låta miljöpartiklarna ta patrasket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant, det där finns verkligen också. (Jag har skrivit även om det.) Men jag tycker fortfarande att man kan försöka sortera ut bra och dåliga trender. Förakt och idealiserande existerar väl sida vid sida.

      Radera