2013-11-22

Partiet är inget seminarium

Måste säga att de kritiska reaktionerna - även om de inte är så många - på suspenderingen av Vänsterpartimedlemmen Markus Allard förvånar mig. Ingen kan väl rimligen ha trott att man som vänsterpartist kan försvara ett nätverk som misstänks för mordförsök på politiska motståndare?

Att beskriva suspenderingen som något slags feg anpassning är cyniskt: menar man då att partiledningen egentligen också gillar Revolutionära Fronten men tar avstånd inför kamerablixtarna? Då har man nog missförstått partiet å det grövsta.

Och det kanske inte är så konstigt att sånt kan hända. Det var över tio år sedan partiet diskuterade politiskt våld senast, i samband med Göteborgskravallerna. Då slet vi den autonoma vänsterns uppträdande i stycken. När tiden har gått är det mest minnena av polisövergreppen som fortfarande guppar runt i det allmänna medvetandet. Det är först när sådana här saker händer som den politiska linjen blir tydligt på nytt. Nu vet alla nya medlemmar vad som gäller: det finns ingen som helst acceptans för våld som politisk strategi i Sverige 2013.

Det är svårt att befria sig från misstanken att kritikerna av suspenderingsbeslutet inte var helt nöjda med Vänsterpartiet innan heller. Om man tycker sig se en urvattning av partiets politik är det lätt att tolka också det här beslutet inom den ramen. Det är enda förklaringen: för att ta så lätt på behovet av verklig förändring i Sverige att man lämnar partiet för att en medlem inte får vräka ur sig vad som helst, det tror jag inte om någon.

Partiet är inget seminarium för fria tankar. Det är en hårt arbetande organisation som har 300 000 människors förtroende att jobba för en socialistisk samhällsutveckling. Om Vänsterpartiet bara hade fiender, gömda bakom en barrikad -  då skulle man kunna prata om sådana här händelser i termer av eftergifter och undfallenhet. Men det är inte inför fiender partiet tydliggör sin linje, det är inför varje mödosamt vunnen anhängare. Det är en monumental ansvarslöshet inför varje blåfrusen flygbladsutdelare att äventyra partiets stöd bara för att det känns häftigt att säga kontroversiella saker i media.

Det är ett generellt problem att frasradikaler har så svårt att få syn på folket. När Sverigedemokraterna debatteras låter det ofta som om det är Jimmie Åkesson som ska besegras. Men det är alltid med väljarna man pratar. Det spelar ingen roll om Mats Knutson ställer dumma frågor, det viktiga är att väljarna hör bra svar. Frasradikalerna ser - lite förvånande - bara det ytliga politiska spelet, tuppfäktningen. Men allting vi gör och säger landar alltid i slutänden vid ett köksbord, i en byggfutt, i ett väntrum. Det enda viktiga är hur vi döms där.

4 kommentarer:

  1. Bra! Vad som slagit mig är hur vissa verkar oförmögna att se att han stödjer RF och att de hänvisar till något allmän ta-avstånd-grej där vänstern tvingas ta avstånd från allt möjligt. Men Allard har ju själv förknippat sig med RF (på fb). Att media då ber honom klargöra sin syn på organisationen är naturligt, eftersom det är extremt viktigt för många väljare hur vänsterpartiet ser på sådana organisaitoner. Då hade han chansen att tydligt redovisa sina ståndpunkter och ge bra skäl för att han förknippats med dem (själva lajken). Istället tar han dem i försvar, säger att han inte ser något problem att som vänsterpartist stödja RF och lyfter fram saker RF gjort som i hans mening är bra grejer. För mig är det solklart är att det är att ge uttryck för ett stöd.

    SvaraRadera
  2. Erik Larsson2013-11-22 20:03

    Vadå misstänks för mordförsök? Nazister kom till hans hem, han försvarade sig och högg en av nazisterna i bröstet och resten av nazisterna flydde. Tingsrätten bedömde att det var nödvärn och han blev friad från allting.

    Så länge det finns grupper som Svenska Motståndsrörelsen i Sverige så ser jag det som nödvändigt att även vi i arbetarrörelsen har en organisation med våldskapital. Så enkelt är det, aldrig mer avrättade fackföreningsmän och rädsla för att våga gå ut på gatorna och uttrycka sin åsikt som socialist.

    SvaraRadera
  3. Erik Larsson - hur många organisationer med våldsberedskap tänker du dig i Sverige?
    Hans Holberg, Örebro

    SvaraRadera
  4. För min del har jag störst problem med hur partiet hanterar sådana här situationer.Hur har dialogen förts med UV Örebro innan? detta kommer inte från klar himmel. Unga människor bör skolas in och tillåtas mogna, inte laissez fairas tills det gått för långt för att kunna repareras.

    Har man representanter som beter sig problematiskt, tex inte delar partiets analys av hur man bör kommunicera, då tar man i en sund organisation och diskuterar detta och ser om man kan komma vidare tillsammans.

    Öppnar man ett uteslutningsärende pratar man med den berörde först, inte med Aftonbladet. Punkt.

    När det dessutom kommer fram information om att fler ska uteslutas på Örebros initiativ och att det här ligger en gammal infekterad konflikt i grunden känns det faktiskt olustigt. Ett företag som skötts på detta vis hade fått facket på sig och det hade handlat om arbetsmiljöproblem.

    SvaraRadera