LO ska satsa 150 miljoner på stöd till ny vänstermedia. Det finns många uppmaningar att skicka med. Se för det första till att satsningen blir politiskt bred, både åt vänster och höger. Bara att förse en utbildad journalist med tid och resurser är radikalt i sig – särskilt under en höst då svensk dagspress tvingas på stora sparpaket. Vidare: överskatta inte nätmedier och tyckarjournalistik. En bra grävande reporter är värd minst fem aldrig så hårdslående bloggare. Och till sist: lägg ned det märkliga kravet på ”självförsörjning”. Det är ju en utopi redan för majoriteten av mainstreammedier.
(Ledarstick publicerat i Flamman 13 oktober.)
2011-10-20
Hurra, Anders Borg har lyssnat!
Anders Borg säger sig nu vilja stoppa flykten av vårdföretagens vinster till skatteparadis. Sajten Alliansfritt Sverige säger: det tror vi inte på/det skulle du sagt förut/det tycker ni inte egentligen. Jag har sagt det förut: Den där reaktionen är symptomatisk för en vänster som inte har en aning om hur man bedriver opinionsarbete.
Vänsterpartiet och andra har ju drivit frågan om skattepengarna som hamnar i skatteparadis i flera år. Anders Borgs löfte att se över frågan är en framgång. Nästa steg är att få honom att stå vid sitt ord, att konkretisera sina löften, att hålla frågan levande. Men uttalandet från finansministern är en så sjuhelvetes mycket bättre grund att stå på än den tidigare tystnaden. Det är inte hyckleri när man har tvingat någon att ta över ens verklighetsbeskrivning. Det var ju det vi ville.
Hur inbillar sig vissa delar av vänstern att opinionsarbete egentligen går till, i typfallet?
Att man kämpar i motvind år efter år med ensamma plakat på Sergels torg - och så plötsligt rasslar det till och man får igenom alla sina krav på en gång?
Förändring drivs igenom steg för steg, och det är inte ofta man själv som håller i beslutsklubban. Att inte ta vara på en reträtt bara för att den görs av motståndarna är vansinnigt. Att kalla reträtten ett framsteg handlar inte på något sätt om att applådera Borg. Det är ju det egna opinionsarbetet som har tvingat fram den. Med Alliansfritt Sveriges inställning kommer vi att fortsätta vara usla på att fira våra framgångar.
Vänsterpartiet och andra har ju drivit frågan om skattepengarna som hamnar i skatteparadis i flera år. Anders Borgs löfte att se över frågan är en framgång. Nästa steg är att få honom att stå vid sitt ord, att konkretisera sina löften, att hålla frågan levande. Men uttalandet från finansministern är en så sjuhelvetes mycket bättre grund att stå på än den tidigare tystnaden. Det är inte hyckleri när man har tvingat någon att ta över ens verklighetsbeskrivning. Det var ju det vi ville.
Hur inbillar sig vissa delar av vänstern att opinionsarbete egentligen går till, i typfallet?
Att man kämpar i motvind år efter år med ensamma plakat på Sergels torg - och så plötsligt rasslar det till och man får igenom alla sina krav på en gång?
Förändring drivs igenom steg för steg, och det är inte ofta man själv som håller i beslutsklubban. Att inte ta vara på en reträtt bara för att den görs av motståndarna är vansinnigt. Att kalla reträtten ett framsteg handlar inte på något sätt om att applådera Borg. Det är ju det egna opinionsarbetet som har tvingat fram den. Med Alliansfritt Sveriges inställning kommer vi att fortsätta vara usla på att fira våra framgångar.
2011-10-14
Våga bygga Juholt långsiktigt
Är Socialdemokraterna världens lataste parti?
Hos de interna kritikerna (de som inte bara drivs av fiendskap, som Maryam Yazdanfar) mot Juholt skymtar en längtan efter en nystart med en helt obefläckad ordförande: att få börja om och göra rätt, och den här gången, nu äntligen, utan snedsteg. Det där är världens lataste inställning. Politik handlar om att gräva sig upp ur skit, få ny hälld över sig, och gräva sig upp igen. Att bara klicka på "omstart"-knappen så fort det blåser motvind är ingen hållbar strategi. Det finns inget lättare än att fantisera om att allt ska bli så mycket bättre nästa gång. I verkligheten måste man orka bygga ett parti långsiktigt.
Det går fortfarande att göra med Juholt, dels eftersom allt i skrivande stund talar för att inget fel - än mindre brott - har begåtts, dels eftersom väljare bryr sig om politik. Personliga affärer må uppröra oss, men hur många låter det påverka hur vi röstar? Valforskningen är i alla fall enig om att det har minimal betydelse. Och det ligger inte ett så litet mått av väljarförakt i hur politiska journalister, statsvetare och proffstyckare analyserar effekterna av en sådan här affär: själva skulle de naturligtvis aldrig gå till valurnan 2014 och rösta enbart styrda av Juholtaffären 2011 det är alltid någon annan som ska bli så in i grunden påverkad av 160 000 återbetalda kronor.
Palme hade aldrig överlevt ens Fåröincidenten 1967 om man haft lika dåligt självförtroende i SAP då som nu.
Jag upprörs också av "det här tar vi på firman"-inställningen hos Juholt, men det upprör mig inte tillnärmelsevis lika mycket som det faktum att vi aldrig diskuterar några väsentligheter i svensk offentlighet. Politik ska avgöras av politik, inte av affärer. Det är jättebra att media nosar upp affärer, men det är väljare och medborgare som måste få avgöra hur allvarliga affärerna är. I dagsläget sköter media även den biten åt oss. Det tror jag fler och fler börjar tröttna på, och har drevet inte avsatt Juholt idag, så tror jag att hetsen kommer att ifrågasättas mer och mer. Särskilt som grundtipset är att åklagaren strax meddelar att han droppar hela caset.
Hos de interna kritikerna (de som inte bara drivs av fiendskap, som Maryam Yazdanfar) mot Juholt skymtar en längtan efter en nystart med en helt obefläckad ordförande: att få börja om och göra rätt, och den här gången, nu äntligen, utan snedsteg. Det där är världens lataste inställning. Politik handlar om att gräva sig upp ur skit, få ny hälld över sig, och gräva sig upp igen. Att bara klicka på "omstart"-knappen så fort det blåser motvind är ingen hållbar strategi. Det finns inget lättare än att fantisera om att allt ska bli så mycket bättre nästa gång. I verkligheten måste man orka bygga ett parti långsiktigt.
Det går fortfarande att göra med Juholt, dels eftersom allt i skrivande stund talar för att inget fel - än mindre brott - har begåtts, dels eftersom väljare bryr sig om politik. Personliga affärer må uppröra oss, men hur många låter det påverka hur vi röstar? Valforskningen är i alla fall enig om att det har minimal betydelse. Och det ligger inte ett så litet mått av väljarförakt i hur politiska journalister, statsvetare och proffstyckare analyserar effekterna av en sådan här affär: själva skulle de naturligtvis aldrig gå till valurnan 2014 och rösta enbart styrda av Juholtaffären 2011 det är alltid någon annan som ska bli så in i grunden påverkad av 160 000 återbetalda kronor.
Palme hade aldrig överlevt ens Fåröincidenten 1967 om man haft lika dåligt självförtroende i SAP då som nu.
Jag upprörs också av "det här tar vi på firman"-inställningen hos Juholt, men det upprör mig inte tillnärmelsevis lika mycket som det faktum att vi aldrig diskuterar några väsentligheter i svensk offentlighet. Politik ska avgöras av politik, inte av affärer. Det är jättebra att media nosar upp affärer, men det är väljare och medborgare som måste få avgöra hur allvarliga affärerna är. I dagsläget sköter media även den biten åt oss. Det tror jag fler och fler börjar tröttna på, och har drevet inte avsatt Juholt idag, så tror jag att hetsen kommer att ifrågasättas mer och mer. Särskilt som grundtipset är att åklagaren strax meddelar att han droppar hela caset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)