Om man säger något i den svenska politiska debatten som stryker småföretagsamheten medhårs, kommer man undan med vad som helst.
Det kan bli underhållande, som när Maud Olofsson inför en skolklass sa att ena halvan av klassen måste bli företagare för att den andra halvan ska få jobb.
Men för det mesta är det bara frustrerande dumt. Inte något riksdagsparti - knappt ens Vänsterpartiet - tycker att det är värt priset att säga som det är: att de flesta småföretag aldrig kommer att växa högre än skoskaften. De vill inte (ungefär var tredje småföretagare brukar säga det själv), de kan inte, de har för dåliga idéer. Eller så har de bara blivit tvingade att skaffa f-skattsedel. För anställda innebär jobb i ett litet företag ofta sämre lön och mindre trygghet. Mindre företag är generellt mindre innovativa än stora företag (SCB: Innovationsverksamhet i svenska företag).
Man kan förstå det politiska valet att inte ta striden om hur fantastiska småföretagen är. Det blir näringspolitik på en nivå som är ointressant för de flesta väljare. Dessutom har småföretagsvurmen gått så långt att det skulle kosta ett enskilt parti alltför mycket att inte bara humma med.
Men det är irriterande när debatten hela tiden överdriver
småföretagens betydelse: som att 99 av 100 företag är ett småföretag (ja,
det är klart att det finns färre globala jättar) eller att supermånga jobb
tillkommer i småföretag (ja, men flest jobb försvinner där också).
Färre berättar att störst andel småföretag i Europa finns i Grekland. Ni vet, föregångslandet.
ESO kom med en extremt läsvärd rapport i somras, som skoningslöst meddelar bland annat följande:
-Småföretag står bara för 15 procent av den totala sysselsättningen. De flesta är anställda i kategorin företag med fler än 500 anställda.
-Småföretagens andel av den totala sysselsättningen har inte ökat de senaste 20 åren, den ligger tvärtom marginellt lägre än i början av 90-talet.
-Det skapas många nya jobb i småföretag, men ohyggligt många försvinner också. Det positiva nettot bidrar, på grund av att så få är sysselsatta i småföretag, mindre till den totala sysselsättningen jämfört med det positiva netto som finns hos de medelstora företagen.
-Småföretag är inte liktydigt med spjutspetsföretag: andelen anställda med enbart grundskoleutbildning är högst i de små företagen. Det är de största företagen som drar till sig den mest välutbildade arbetskraften.
När Annie Lööf med darrande underläpp undrar varför ingen nämnt småföretagen (typ en kvart in i en två timmar lång partiledardebatt), kanske det är för att de flesta hellre vill göra uppdelningen på annat sätt: mellan tillväxtföretag - värda att nosa upp och satsa på - och andra. Men i husförhörsstämningen som uppstår tvingas de ändå nicka: jo, få anställda, det är det som är framtiden. Så dumt.
2013-10-07
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag bara väntar på att nån ska angripa regeringens vurmande för de mest lågteknologiska branscherna. Det fanns en artikel på SvD idag (tyvärr inte på nätet) med en uppräkning av de tio branscher som hade gynnats mest av alliansen, och det var bara lågteknologi för hela slanten.
SvaraRaderaTre saker gör oss rika: stordrift, teknisk utveckling och synergieffekter. Inget sådant kan spåras i den ekonomiska politiken från något enda parti såvitt jag vet.
Bra att någon vågar diskutera småföretagare som av vissa omnämns som vår tids hjältar. Jämförelsen med Grekland är slående. Är det för lätt att starta företag (framförallt inom tjänstebranschen genom sänkta arbetsgivaravgifter och rut m.m) så tror jag att samhällsekonomin blir mindre effektiv. En god balans är att föredra och detta kan styras via vårt skattesystem.
SvaraRaderaFår man dela dina inlägg på Facebook?