2013-01-03

Visst blir det bättre, men inte blir det bra

Varför pratar vi om elände när siffrorna visar att nästan allting blir bätttre, undrar Johan Norberg i en kolumn i Metro.

Det är ingen uppseendeväckande krönika. Högerns intellektuella ska skriva drängtexter om hur bra allting är.

I ett avseende har Norberg en poäng - och det är en poäng för den organiserade vänstern. Vänstern ser sällan framstegen, inte ens när den själv - eller dess analys - ligger bakom dem. I det stora perspektivet är det förstås rimligt att en samhällskritisk rörelse fortsätter att vara samhällskritisk, men det finns öar av framsteg som ofta beror på gemensamma ansträngningar, välfärdsstaten, fackföreningsrörelsen, riktiga maktanalyser, förebyggande insatser via FN och så vidare. Vi måste åtminstone se "våra egna" framsteg, annars är ju kontentan att vi bara förlorar. Och vad är då poängen med att vara organiserad?

I huvudsak påminner dock Norberg mest om en gammal bitter sosse. Ingen av dem förstår sig på människors stigande förväntningar. Bittra sossar tycker att människor ska rösta på S av tacksamhet för gamla reformer. De som växer upp idag ska inte ta välfärdsstaten för given, utan förstå slitet med att få den på plats. Men så funkar det inte. Varje ny generation har rätt till sina utgångspunkter och sina krav på framtiden. Ett parti som slutar motsvara de nya generationernas krav, och vill att de nöjer sig med gårdagens, är dömt till bitterhet och undergång.

Samma sak med Norberg, alltså. "Ingen rapporterar om ett flygplan som landar utan problem", noterar han. Men ett sjunkande antal flygolyckor leder självklart till att våra förväntningar på ännu färre olyckor stiger. Allt annat vore mot den mänskliga naturen. Om fattigdomen minskar, kommer vår uppfattning om vad som är ovärdiga mänskliga villkor att förändras: då är det inte längre att svälta, utan att inte få gå i skolan.

Hade Johan Norberg levt på 1800-talet och slagits för fri näringsverksamhet hade hans feodala motståndare kunnat skriva kolumner med rubriker som "Minns 1600-talet - allt har blivit bättre!". Men precis som nu handlade det då om verkligheten i förhållande till de nya möjligheterna och förväntningarna.

Kapitalismen levererar, för den ser inte ut som när Norberg växte upp. Det resonemanget gör honom i ett slag ganska gammal och ur takt med tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar