Byggkompromiss som lovar gott

Svenska arbetsgivare slipper alltmer undan att vara just arbetsgivare. Med hjälp av bemanningsföretag, påtvingade f-skattsedlar eller underentreprenörer slipper man allt det där jobbiga ansvaret – att möta anställda som har krav och behov – och kan ägna sig helt åt att bara bevaka att intäkterna rullar in. Vilka som utför arbetet och under vilka villkor blir mer och mer dunkelt. Att möta kritiska journalister eller arga fackombudsmän har aldrig varit enklare för storföretagen: Fråga någon annan!

Ur det perspektivet är det nya avtalet om huvudentreprenörsansvar som tecknades i måndags av Byggnads och byggarbetsgivarna en förändring åt rätt håll. Nu måste huvudentreprenören på ett bygge ta ansvar även för de arbetare som jobbar för underentreprenörer. Det ska alltid finnas någon att förhandla med – huvudentreprenören får ta ansvar om underentreprenören inte gör rätt för sig. Det är en viktig princip som borde gälla för fler branscher.

Byggnads krävde också att huvudentreprenören skulle ta ansvar i de fall då löner inte betalas ut. Så blir det nu inte riktigt. Istället inrättas en fond som finanserias av arbetsgivarna – ett slags kollektivt ansvar istället – och som kan betala ut upp till tre månadslöner. Det återstår att se hur lätt det blir att få ut en sådan ersättning. Som alltid när det gäller kollektivavtal krävs det ett alert fack för att upprätthålla det.

Så ja, avtalet är en kompromiss, men det är en kompromiss som ändå ritar upp en helt ny ordning, en princip att ta avstamp ifrån. Om det vittnar inte minst att arbetsgivarna bedyrar att avtalet inte betyder något särskilt – strax efter att de satsat miljoner på att stoppa det. Byggnads har utmålats som tjurskalliga och bråkiga (fakta: de har strejkat in alles tre gånger det senaste decenniet), och inte minst som just ”Byggnads”, inte som hundratusen byggnadsarbetare. Sådana försök att få oss att se facket som en apparat vid sidan om medlemmarna är en konsekvent arbetsgivarstrategi, hopplöst hycklande: själva anser de sig ju gärna vara ett med sina kunder.

I Norge, där huvudentreprenörsansvaret är lag, har det lett till en självsanering: byggherrarna har kapat i leden av underentreprenörer för att leva upp till de nya kraven på kontroll. Samtidigt har antalet byggföretag totalt sett ökat. (Vilket inte är så konstigt: mellanleden utför ju inget faktiskt jobb som går förlorat av att entreprenörskedjan kortas.) Det norska ”solidaransvaret” har efter några år starkt stöd också bland arbetsgivarna. Så går det ju ofta: företagare säger instinktivt nej till allt (det ligger i deras DNA), men när en tid har gått visar det sig att lite ordning och reda ofta har något gott med sig även för dem.

25-30 procent av Byggnads medlemmar sympatiserar idag med Sverigedemokraterna. I en bransch där långa entreprenörskedjor ofta är liktydigt med utnyttjade migrantarbetare, är det lätt att halka fel och se polska arbetare mer som polacker än som arbetare, och mer som lönedumpare än offer för ett system av lönedumpning. Främlingsfientliga förklaringsmodeller vinner helt enkelt mark på bekostnad av de marxistiska. (Tack för det, alla som nån gång sagt ”det finns ju inga arbetare längre”: ni vet att ni är medskyldiga, va?) Sverigedemokraterna har också ändrat den tydligt antifackliga retorik de hade för bara några år sedan, och insett att de också kan tjäna på att prata om ordning och reda på arbetsmarknaden – i synnerhet som S och V fortfarande gör det med en viss ängslighet för att uppfattas fel. Det är bara att hoppas att Byggnads lyfter fram hur ett tydligare arbetsgivaransvar nu kommer användas för att hjälpa alla som råkar illa ut, oavsett ursprung. Och vänstern måste för sin del sluta ängslas: vi kan inte sluta slåss mot dåliga villkor bara för att de dåliga villkoren har fått utländska pass. Det är fortfarande bara klasskamp, inget annat.

(Ledare publicerad i Flamman 3 april.)

Facket skapar jobb

Facket bryr sig inte om de arbetslösa, säger högern. Med det menar de att facket inte går med på lägre löner för att fler ska få jobb. På något annat sätt har det aldrig varit sant. LO-ekonomerna startar nu utredningsprojektet ”Full sysselsättning och rättvisa löner”, med idel skarpa arbetarrörelsenamn i referensgruppen. Karl-Petter Thorwaldsson säger till Dagens Arena (29/11) att en arbetslöshet på 3 procent är möjlig – en snäppet tuffare definition av full sysselsättning än Vänsterpartiets (”3-4 procent”). Först Katalys skatteförslag, nu detta. Alla djärva sossar är inte försvunna.

(Ledarstick publicerat i Flamman 5 dec.)

Oförargliga LAS

När turordningsreglerna i LAS ska försvaras säger många att de faktiskt inte är så stränga: företag kan behålla den kompetens de vill ha. Så har det låtit från TCO, så lät det i veckan från Saco (i en ny rapport) och så låter det ibland också från vänstern. I klartext betyder det att lagen fungerar dåligt: den är ju inte till för att inte ha någon betydelse. Möjligheterna att gå runt turordningen är numera stora. Det är lockande att använda det som argument för att bevara LAS, men det är ju inget försvar för de bärande principerna. Det behövs fler som försvarar räknandet av anställningsår. Och som pratar om att återupprätta LAS som skyddslagstiftning.

(Ledarstick publicerat i Flamman 30 maj)

Facket hamnar fel om alkoholtester

DN:s ledarsida har idag den enda rimliga kommentaren till de obligatoriska, slumpvisa alkoholkontroller som landstinget i Gävleborg ska införa: " Att betrakta alla anställda som potentiella alkoholister är orimligt".

En allt hårdare disciplinering av anställda är ett faktum sedan länge. Att "bara göra sitt jobb" är idag en skrattretande tanke. Är det bättre med en frisk personal? Då ser vi till att personalen motionerar och slutar röka! Byggs vårt varumärke av att rätt personer representerar oss? Då ser vi till att ingen säger och gör något kontroversiellt på sin fritid!

Det riktigt vidriga är att både arbetarrörelsen och facket ofta ställer upp på detta. "Det är självklart att man ska vara nykter", säger Vårdförbundets representant i Gävleborg. Fint. Då föreslår jag regelbundna polisrazzior på Vårdförbundets kontor. För mig är det självklart att man ska vara hederlig.

Facket i allmänhet sköter lönekampen okej, men är fullständigt usla på att möta arbetsgivarnas krav på strömlinjeformad och genomkontrollerad personal.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är också ofta positiva till sådana här tokerier inom offentliga sektorn. Argumentet är då nästan alltid att det är bra att motionera, det är bra att vara rökfri, det är bra att inte dricka för mycket. Det vill säga ett totalt fokus på utfallet och motsvarande blindhet inför vem som egentligen har rätt att bestämma vad som är bra för någon annan. Det är kanske begripligt om några gamla VPK-koftor inte förmår att hålla isär detta på andra områden i samhället. Men när det handlar om löntagare och arbetsgivare tycker man verkligen att det borde ringa en klocka.

Ut med dem!

Återigen har en fackförbundsmedlem blivit utesluten på grund av engagemang i Sverigedemokraterna, den här gången från Transport. Inget konstigt med det. Facket är inte en del av statsapparaten: någon rätt till medlemskap finns inte. Nog är det märkligt att svenska medier uppfattar detta som så uppseendeväckande att det blir rubriker varje gång. Det vittnar om okunskap om vad facket är. Artiklarna är dock rätt bra reklam för facket – en påminnelse om att det är en idéburen rörelse, samlad kring en vision som inte alla delar.

(Ledarstick publicerat i Flamman 29 mars)

Andra om detta: ledare i Expressen.

Splendid isolation

Idag är det European Trade Union Day of Action, Europafackets aktionsdag mot ensidig nedskärningspolitik, för en agenda som prioriterar arbete och välfärd högre. Till skillnad från när det hålls högtidstal, är inte LO och TCO särskilt intresserade av varken solidaritet eller något bredare europeiskt perspektiv över huvud taget. I Europafackets lista (pdf) över aktiviteter runt om i Europa står det "under preparation" för Sveriges del. TCO-tidningen rapporterade tidigare att de svenska facken eventuellt skulle skriva en debattartikel. Bäva månde välfärdsslaktarna.

LO må vara med i Europafacket endast av några slags gamla nostalgiska skäl, men då kunde man väl på ren nåder i alla fall nämna aktionsdagen på sin hemsida, på sin Facebooksida, på fackliga Brysselkontorets webb eller på Twitter? Så kan vi ju säga att vi också gjort något, när fransmännen avslutat sin strejk idag.

De har råd! De har råd!

I förra avtalsrörelsen var det omöjligt med löneökningar, eftersom det nyss varit kris. Nu är det omöjligt med löneökningar, eftersom det kommer en kris. Svenskt Näringsliv är bra på att anpassa argumenten, annat kan man inte säga. Fackens linje är riktig: att låsa lönerna i förebyggande syfte vore vansinne. Och hur dystert ser företagen egentligen på framtiden? 2012 planerar de 30 största börsbolagen aktieutdelningar på totalt 144 miljarder. Det låter trots allt ganska glatt.

(Ledarstick publicerat i Flamman 8 december)

Ett dåligt råd

För den som undrar exakt hur perverst distanserad tjänstemannarörelsen blivit från den fackliga grundidén - slå upp senaste numret av Unionens medlemstidning Kollega:

"Cirka 40 000 av Unionens medlemmar tjänar mindre än 20 600 kr i månaden. För dem är bästa tipset: byt jobb."

Nej, det är ingen sarkasm. Redaktören för den stående vinjetten "Lön & avtal" Niklas Hallstedt rekommenderar helt enkelt en individualistisk exit-strategi istället för kollektiv facklig kamp - som om jobbet man lämnade inte skulle tas över av någon annan, med samma dåliga lön! Bekämpar vi låglönejobben genom att turas om att ha dem? Dessutom är det inte lite nonchalant att råda medlemmarna att "byta jobb" i en situation med 9 procents arbetslöshet.

I själva verket luktar det ju klassisk ultrahögerteori, där man låtsas att utbudet av arbetsgivare är obegränsat. Den arbetsgivare som erbjuder för dåliga villkor kommer inte att locka några arbetssökande och tvingas förbättra villkoren. Alla som hört flinande MUF:are dra den litanian räcker upp en hand.

Att byta jobb är verkligen bra när man gör individuell lönekarriär, men redan idén om "lönekarriär" bygger på att alla inte gör den. Det måste väl ett fackförbund begripa?