Svenska Dagbladet har rapporterat att könsneutrala svenska leksakskataloger rör upp känslorna utomlands.
Eller nej, det har de inte.
Svenska Dagbladet har slappt rapporterat att utländska kommentarsfält är lika fyllda av skit som svenska.
Alla citat i artikeln kommer från kommentarsfält. Artikeln om hur utlandet upprörs över jämställdhet bygger alltså på källor som också skulle kunna användas för artiklar om hur utlandet upprörs över romer, afrikaner, asiater, judar, evolutionen, flerpartisystem samt mörkläggningen kring vad som egentligen hände 11 september.
Om jag var utlandet skulle jag vara ganska upprörd. Jag vet inte om sådana här artiklar publiceras bara för att redaktionerna vet att jämställdhetsfrågor alltid spränger kommentarsfälten eller om det undermedvetet bekräftar en svensk självbild av att vara så himla längst fram.
Självbild, ja. I en eurobarometer från tidigare i år visar det sig att svenskarna inte alls tillhör de som tycker att det här med sexistiska stereotyper är det största jämställdhetsproblemet. Britterna - ett par sådana citeras i SvD-artikeln - är generellt mer kritiska.
De här tycker, enligt samma enkät, att ojämställdhet är ett allvarligare problem än vad svenskarna gör: fransmän, rumäner, spanjorer, belgare, italienare, luxemburgare och österrikare.
Utlandet är inget svart hål.
Och allvarligt talat, vad är det för slags journalistik? Ingen research, ingen som orkar lyfta en telefon - bara in bland trollen och klippa och klistra. Titta vad upprörda alla är!
Det är märkligt hur hatet har flyttat in i den mediala vardagen. Flashback är inte längre en pysande, svart göl långt in i skogen som ingen hittar till. Nu öser vi plötsligt glatt fram citat från de värsta nazisterna, kvinnohatarna, misogynerna och kverulanterna för att få våra egna politiska ställningstaganden att skimra lite klarare. Vi sätter hatarna i mitten av rummet. Har vi någonsin problematiserat hat så mycket som nu? Ändå finns det väl ingenting som tyder på att det, totalt sett, hatas mer idag än förr. Vi koketterar med att vara hatade, till och med. Det visar ju hur viktiga vi är. Och kanske rättfärdigar det vad vi håller på med när det är svårt att visa på egna framsteg.
Det handlar inte bara om mediernas tillgängliggörande av hat. Vi drar fascinerat fram det själva också. På twitter retweetas det in i våra flöden: titta vad dumma de är!
Någonting måste det göra med oss att konfronteras med alla dessa åsikter. Min farfar kanske hörde något sånt där 3-4 gånger hela livet. Jag hör det 3-4 gånger om dagen. Jag är inte säker på att min analys av samhället blir bättre. Jag är snarare övertygad om att det förstör mig lite grand.
Allt ut i ljuset! Det är ett förjävla dumt slagord.
Visar inlägg med etikett jämställdhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jämställdhet. Visa alla inlägg
2012-11-20
Amningsmaffian slår till
Det ska bli förbjudet att marknadsföra bröstmjölksersättning i Sverige. På förpackningarna får man inte "antyda att ersättning är likvärdigt eller bättre än amning". I annonser i vetenskapliga tidskrifter - som undantagsvis blir tillåtna - måste tillverkaren framhålla "att amning har fördelar". På BB kommer inga gratisprover att få delas ut.
Amningsmaffian strikes again. Och hårt.
Det handlar om att göra ett EU-direktiv till lag. Än så länge är lagförslaget bara en departementsskrivelse. Det finns också en gammal svensk överenskommelse från 80-talet (frivillig, mellan tillverkarna och staten) som gör att det inte görs öppen reklam för bröstmjölksersättning i Sverige idag.
Men lagstiftning är ändå något annat. Det är provocerande för rättsmedvetandet att i lag förbjuda marknadsföring av en produkt som är fullkomligt ofarlig, tvärtom: bra näring för barnet på alla sätt och vis samt bra för jämställdheten och mammors rätt att inte ha ont, kunna sova eller börja jobba utan att fixa all föda med bröstpumpen.
(Livsmedelsverket: "Om barnet inte ammas finns det modersmjölksersättning som ger den energi och näring barnet behöver.")
Att ersättning ställde till problem i tredje världen på 70-talet (blandades ut med smutsigt vatten med tragiska följder) är inget bra argument för att idag ställa produkten sida vid sida med starksprit och tobak i den korta lista med livsmedel som det inte är tillåtet att marknadsföra.
Landsbygdsdepartementets skrivelse blir direkt löjeväckande när den hittar utrymme för förbudet i att yttrande- och tryckfrihet får inskränkas för att skydda liv och hälsa. Det finns såklart inget vetenskapligt stöd för att bröstmjölksersättning skulle vara skadligt. Många kvinnor skulle tvärtom bli ganska lättade om ersättning inte var den misslyckade mammans sista utväg, utan någonting man faktiskt kunde välja.
Vurmen för amning är på något sätt en viktig sista bastion för jämställdhetsmotståndet i Europa. Själva biologin kan vi väl ändå inte ifrågasätta? Att ge mammor frihet att lämna sina barn - om så bara till barnets pappa i tio minuter - skulle uppenbarligen vara slutet för västerländsk kultur som vi känner den. Till denna reaktionära kamp lämnar tyvärr gammal proggvänster en del bidrag - engagemanget för amning hade ju radikala förtecken på 70- och 80-talet. För vanliga kvinnor är det skönt att vara viktiga. För vanliga män är det skönt att inte kunna ta ansvar. Men det är vansinnigt. Att regeringen kommer att drämma till med lagstiftning visar bara hur kassa argument man har.
Varför ska vänstern hjälpa till att skapa en kommersiell marknad för något som är gratis? Ja, om man ska lyssna på amningsmaffian kommer det inte ta många år förrän alla småbarnsmammor går runt med droppande bröst utan att fatta att de inte behöver köpa de där små förpackningarna på ICA. Så kan man också idiotförklara Sveriges kvinnor.
De som låtsas antikapitalism i sin amningshets får nog inse att också amning göder en privat industri: kuddar, pumpar, coachning, behåar...
Ibland är inte kommersialisering motståndare till utveckling. Det var privata affärsidkare som började sälja byxor till kvinnor också - en ny marknad, skapad av längtan efter frihet.
Men mellan amning och ersättning ska våra chanser att välja fritt minimeras genom fortsatt stigmatisering. För den som föreställt sig att en borgerlig regering ska tro på fria val kan det te sig lite udda.
Amningsmaffian strikes again. Och hårt.
Det handlar om att göra ett EU-direktiv till lag. Än så länge är lagförslaget bara en departementsskrivelse. Det finns också en gammal svensk överenskommelse från 80-talet (frivillig, mellan tillverkarna och staten) som gör att det inte görs öppen reklam för bröstmjölksersättning i Sverige idag.
Men lagstiftning är ändå något annat. Det är provocerande för rättsmedvetandet att i lag förbjuda marknadsföring av en produkt som är fullkomligt ofarlig, tvärtom: bra näring för barnet på alla sätt och vis samt bra för jämställdheten och mammors rätt att inte ha ont, kunna sova eller börja jobba utan att fixa all föda med bröstpumpen.
(Livsmedelsverket: "Om barnet inte ammas finns det modersmjölksersättning som ger den energi och näring barnet behöver.")
Att ersättning ställde till problem i tredje världen på 70-talet (blandades ut med smutsigt vatten med tragiska följder) är inget bra argument för att idag ställa produkten sida vid sida med starksprit och tobak i den korta lista med livsmedel som det inte är tillåtet att marknadsföra.
Landsbygdsdepartementets skrivelse blir direkt löjeväckande när den hittar utrymme för förbudet i att yttrande- och tryckfrihet får inskränkas för att skydda liv och hälsa. Det finns såklart inget vetenskapligt stöd för att bröstmjölksersättning skulle vara skadligt. Många kvinnor skulle tvärtom bli ganska lättade om ersättning inte var den misslyckade mammans sista utväg, utan någonting man faktiskt kunde välja.
Vurmen för amning är på något sätt en viktig sista bastion för jämställdhetsmotståndet i Europa. Själva biologin kan vi väl ändå inte ifrågasätta? Att ge mammor frihet att lämna sina barn - om så bara till barnets pappa i tio minuter - skulle uppenbarligen vara slutet för västerländsk kultur som vi känner den. Till denna reaktionära kamp lämnar tyvärr gammal proggvänster en del bidrag - engagemanget för amning hade ju radikala förtecken på 70- och 80-talet. För vanliga kvinnor är det skönt att vara viktiga. För vanliga män är det skönt att inte kunna ta ansvar. Men det är vansinnigt. Att regeringen kommer att drämma till med lagstiftning visar bara hur kassa argument man har.
Varför ska vänstern hjälpa till att skapa en kommersiell marknad för något som är gratis? Ja, om man ska lyssna på amningsmaffian kommer det inte ta många år förrän alla småbarnsmammor går runt med droppande bröst utan att fatta att de inte behöver köpa de där små förpackningarna på ICA. Så kan man också idiotförklara Sveriges kvinnor.
De som låtsas antikapitalism i sin amningshets får nog inse att också amning göder en privat industri: kuddar, pumpar, coachning, behåar...
Ibland är inte kommersialisering motståndare till utveckling. Det var privata affärsidkare som började sälja byxor till kvinnor också - en ny marknad, skapad av längtan efter frihet.
Men mellan amning och ersättning ska våra chanser att välja fritt minimeras genom fortsatt stigmatisering. För den som föreställt sig att en borgerlig regering ska tro på fria val kan det te sig lite udda.
2010-09-07
En bröstpump är liten, ojämställdheten stor
I bröstpumpens kölvatten måste man ändå påpeka att även Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund uppmuntrar kvinnor att "avbryta amningen" efter halva tiden. Regeringens jämställdhetsbonus faller ju ut med sitt maxbelopp om man delar exakt lika.
Andra har påpekat att andelen kvinnor som fortfarande helammar efter ett halvår är mycket låg.
Precis som Ohly själv sagt, ska man nog ändå försöka vrida diskussionen från det totalt privata. Med bröstpumpsdebatten har diskusssionen om individualiserad föräldraförsäkring slagit i botten och hamnat precis där högern vill ha den. För att återanvända ett gammalt blogginlägg:
Misstaget de rödgröna, eller för den delen förespråkare för individualiserad föräldraförsäkring i största allmänhet, gör är att man pratar för mycket om barn och för lite om kvinnors arbetsmarknad.
För det är ju så här: om "man ska få göra som man vill" så slutar det med att arbetande kvinnor inte får göra som de vill. Ditt "privata" val av hur länge du ska vara hemma, påverkar alla kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Kvinnor påverkas konkret, varje dag på jobbet, av det ojämna uttaget av föräldradagar, oavsett om de själva är sterila och ointresserade av att skaffa barn. Lägre förväntningar, sämre utveckling i jobbet och sämre lön är effekten av att arbetsgivare räknar med högre frånvaro för kvinnor än för män. Det är konkreta effekter av det ojämna uttaget - till skillnad från mycket flummigare funderingar om hur det utvecklar pappor att få vara med sina barn. Och det är ingen karriärfråga för överklassen - det handlar lika mycket om chansen för en ung tjej att få bli teamledare på stålverket i Oxelösund.
Kort sagt: så länge Göran Hägglund får prata på "pappa hemma"-temat istället för det för honom mycket obekvämare "kvinna på jobbet"-temat, kommer förespråkarna för individualiserad föräldraförsäkring - eller mer modesta förespråkare för ett jämnare uttag - att ha mycket svårt att vinna debatten. Jämställdheten i familjen fixar familjen bäst själva, tycker väljarna (enligt övertygande undersökningar). Utmaningen är alltså att visa att detta är en större fråga än för den enskilda familjen, att man påverkar sin granne genom sitt skenbart privata val. Föräldraförsäkringen måste bli en arbetsmarknadsfråga för att bli en vinnare. Och det handlar inte om pappor och mammor - det handlar om kvinnor.
Andra har påpekat att andelen kvinnor som fortfarande helammar efter ett halvår är mycket låg.
Precis som Ohly själv sagt, ska man nog ändå försöka vrida diskussionen från det totalt privata. Med bröstpumpsdebatten har diskusssionen om individualiserad föräldraförsäkring slagit i botten och hamnat precis där högern vill ha den. För att återanvända ett gammalt blogginlägg:
Misstaget de rödgröna, eller för den delen förespråkare för individualiserad föräldraförsäkring i största allmänhet, gör är att man pratar för mycket om barn och för lite om kvinnors arbetsmarknad.
För det är ju så här: om "man ska få göra som man vill" så slutar det med att arbetande kvinnor inte får göra som de vill. Ditt "privata" val av hur länge du ska vara hemma, påverkar alla kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Kvinnor påverkas konkret, varje dag på jobbet, av det ojämna uttaget av föräldradagar, oavsett om de själva är sterila och ointresserade av att skaffa barn. Lägre förväntningar, sämre utveckling i jobbet och sämre lön är effekten av att arbetsgivare räknar med högre frånvaro för kvinnor än för män. Det är konkreta effekter av det ojämna uttaget - till skillnad från mycket flummigare funderingar om hur det utvecklar pappor att få vara med sina barn. Och det är ingen karriärfråga för överklassen - det handlar lika mycket om chansen för en ung tjej att få bli teamledare på stålverket i Oxelösund.
Kort sagt: så länge Göran Hägglund får prata på "pappa hemma"-temat istället för det för honom mycket obekvämare "kvinna på jobbet"-temat, kommer förespråkarna för individualiserad föräldraförsäkring - eller mer modesta förespråkare för ett jämnare uttag - att ha mycket svårt att vinna debatten. Jämställdheten i familjen fixar familjen bäst själva, tycker väljarna (enligt övertygande undersökningar). Utmaningen är alltså att visa att detta är en större fråga än för den enskilda familjen, att man påverkar sin granne genom sitt skenbart privata val. Föräldraförsäkringen måste bli en arbetsmarknadsfråga för att bli en vinnare. Och det handlar inte om pappor och mammor - det handlar om kvinnor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)