Svensk Damtidning och SD

Får man intervjua alla partier utom SD? Absolut, fråga bara Svensk Damtidning, som har struntat i att ha med en sverigedemokrat i sin intervjuserie med politiskt framträdande kvinnor. Det är bra.

Det är ju lite konstigt ibland, det här: bara för att SD tagit sig in i riksdagen tänker sig många att de också måste finnas med när övriga partier finns med. Men fria publicister (och debattarrangörer, Nobelstiftelsen och andra) har rätt att göra sina egna val. Riksdagen råder över mycket, men det finns faktiskt ett civilt samhälle som själva väljer hur de vill förhålla sig till riksdagens partier.

Ett sådant förhållningssätt kan vara att behandla SD som alla andra partier, "nu när de sitter i riksdagen". Det är i alla fall en princip - och det finns inte så många principer att gripa tag i för en osäker publicist.

Men det är en väldigt formalistisk syn på politik. Ett partis karaktär bestäms inte enbart utifrån dess parlamentariska status, inte heller utifrån dess formellt antagna program. Varje publicist har rätt att själv avgöra ett partis karaktär, och "mjuka" intryck får spela lika stor roll som formella. I fallet med Sverigedemokraterna är det uppenbart att till exempel alla de rasistiska uttalanden som regelbundet görs av partiföreträdare också "är" partiet.

Tänk som med Vänsterpartiet! Om någon anklagat vänstern för att inte vara demokratisk, har det sällan berott på vad som står i partiets program. Inte heller har frågan varit avgjord redan genom det faktum att partiet suttit i riksdagen. Nej, det är de mjuka intrycken som tillåtits ta plats: den och den företrädaren har sagt och skrivit det och det, här har vi någon som försvarat x och här är någon som är med i föreningen y.

Det är olycksbådande att vi verkar ha gått från att utesluta vänstern på informella grunder, till att inkludera rasister på formella grunder.

Om fria publicister enbart utgår från Sverigedemokraternas parlamentariska status, är de slavar under väljarna. Det går inte ihop med att samma publicister - i nästa andetag - förklarar sig utgå från sina läsare. Dagligen åsidosätter publicister andra åsikter än dem som de tror intresserar den egna läsekretsen. Det går bra att åsidosätta åsikterna även hos dem som gick till valurnorna i september 2010.

(Som kanske dessutom förutsatte att det civila samhället inte nödvändigtvis behövde låta sig styras av resultatet.)

Självklart måste SD finnas med om det är nödvändigt för trovärdigheten för produkten. En tidning som bevakar riksdagspolitik måste troligen fatta ett annat beslut än Svensk Damtidning. Men då handlar det om att man tagit på sig ett annat uppdrag (speglande och redovisande), inte om att man är bunden av riksdagsstatusen.

En helt annan fråga är taktiken: spär inte Svensk Damtidning bara på SD:s offerroll? Jo, men SD är i så fall alltid i en win-win-situation: de får vara med (bra för dem) eller de får inte vara med (bra för dem). Till slut tror jag att vi måste enas om att offerrollen bara går att spela till en viss punkt. Att få vara med, däremot, kan i teorin bli hur framgångsrikt som helst.

Presstöd åt alla

Det finns bred enighet i presstödsutredningen att inte stoppa rasistiska tidningar från att få presstöd, rapporterar Riksdag & Departement. Det är bra. Bedömningarna skulle bli godtyckliga om stödet bara gick till demokratisk journalistik; det finns som bekant inga lagar mot odemokratiska åsikter att stötta sig på. En bättre princip är att det har ett demokratiskt värde i sig att ge förutsättningar för en mångfald som bara tar slut vid de gränser vi satt för åsiktsyttringar i allmänhet. Att kriminalisera åsikter bakvägen genom att göra tidningsutgivning ekonomiskt omöjlig vore ingen snygg vänsterlinje.

(Ledarstick publicerat i Flamman 27 juni)

Tidigare inlägg om presstödet till Nationell idag:

Ja, presstöd gör ont

Högerns brist på liberaler

Varför så generösa mot Vilks, DN?

DN:s ledarkritik mot Lars Vilks är på ett sätt ny. Tidigare i debatten har de flesta mainstreamliberaler sett en motsättning mellan att försvara Vilks yttrandefrihet och att döma ut honom som en främlingsfientlig och dålig konstnär. Nej, man skulle "bara hålla sig till frågan om yttrandefrihet". (Jag skrev om det här.)

Nu pratar den stora morgontidningen ändå om Vilks konst i sig. Det är bra.

Att det skulle vara "omdömeslöst" av Vilks att delta i ett antimuslimskt möte är dock överdrivet generöst av DN.

Den som deltar i ett antimuslimskt möte är antimuslim, inte "omdömeslös".

Yrvakenheten kring Vilks vardagsrasistiska motiv är också märklig. Det var ju länge sedan han sa att muslimer har medeltida föreställningar och att de inte kan integreras, och att svensk invandringspolitik styrs av politisk korrekthet. Inte heller handlar det bara om rondellhunden: vid den beramade föreläsningen i Uppsala 2010 hade ju Vilks letat fram en video med bögar i Muhammedmasker. Konstverket är en kampanj mot en minoritetsreligion. Med huvudet nedstoppat i formalism (han har rätt att! han har rätt att!) kanske det har gått DN förbi. Men för all del: välkomna, hellre nu än aldrig, till kritiken av främlingsfientlig konst.