Fullt normalt

Alliansregeringen har använt biståndsbudgeten till att betala biståndsministerns och statssekreterarens löner.

Carl Bildts kommentar: "det är fullt normalt, det har skett under alla år".

Sådan är ju utrikesministerns teknik när han får kritiska frågor: Men det här är ju självklart. Visste du inte det, lilla vän?

På Carl Bildt ser man aldrig om han tar en fråga på allvar. Allting avfärdas på samma sätt: här har ingenting hänt som inte alla redan visste.

"Det tillhör väl inte ovanligheterna" med ryska militärplan över Östersjön.

"Det är ingen hemlighet" att Sverige samarbetat med USA om övervakning av medborgarna.

"Banal information" att informera USA om resultaten av hemliga regeringsförhandlingar.

Tekniken går ut på att backa och erkänna precis det han anklagas för, men samtidigt låta som om det är någonting fullständigt självklart och harmlöst. Nyheten ska inte bemötas - nyheten ska pulvriseras som nyhet.

Och journalisterna rodnar generat, säger tack för intervjun och lommar hem till redaktionen, skamsna över att ha gjort så dålig research att de inte hade bätttre koll: alla visste redan - och allting var hur självklart som helst.

Några redaktionschefer runt om i landet borde ta ordentliga snack om detta.

Håll gränsen!

Dagen då Ryssland nästan kränkte svensk manlighet.

Ryssland övade alltså i internationellt luftrum i påskhelgen. Kanske simulerade man en attack mot svenska mål. Försvaret kände till den ryska övningen i förväg, men gjorde ingenting särskilt. Det var tydligen fel: gängse liturgiska krumbukter kräver att man skickar upp egna plan i luften för att "markera". Gud vet varför.

Det är som om geopolitik fungerade som en skolgård. Visa ingen att du är svag, för då åker du på stryk. Ge ingen lillfingret, för då tar de hela handen.

Men vem har hört talas om ett land som blivit ockuperat därför att det inte "markerat" mot militärövningar utanför den egna gränsen?

Och vem har hört talas om en modern militär strategi som går ut på att skaffa mer territorium så fort någon i omvärlden visar sig vek?

Sverige gjorde faktiskt en markering i påskhelgen: vi visade att vi inte i alla lägen tänker bidra till en känsla av militär upptrappning. Och vi markerade att vi tänker på Ryssland som något annat än bara "det stora hotet". Naturligt, eftersom våra viktigaste förhållanden till Ryssland är helt andra än militära: vi köper grejer av varandra, båtkryssar till St Petersburg, deltar i kulturutbyten och pluggar på varandras universitet.

Johan Westerholm raljerar på sin blogg över det faktum att Moderaterna och Vänsterpartiet tycks mötas i likgiltigheten inför den ryska övningen.

Om det stämmer, så är det både bra och en smula logiskt: framför allt Carl Bildt står rätt ofta för den typ av realistiska, icke-aktivistiska, icke-idealistiska utrikespolitik som också (rätt ofta) är Vänsterpartiets.

Jo, kraven på att gå bröstgänges med Ryssland handlar mer om idealism än motsatsen. Lyssna på hur det låter i diskussionen: "markera revir", "provokation", "vi möter". Det handlar om känslan att bli utmanad - och att inte vilja visa sig vek. Nu är alla uppfyllda av kränkt manlighet.

De som vill att försvarspolitiken ska styras av sådana känslor är de verkliga idealisterna. Problemet är detsamma som när känslorna handlar om att stoppa alla illdåd som begås i främmande länder: fram med bombplanen - det där kändes inte bra!

Då är det lätt att föredra en utrikesminister som står för långsiktighet, respekt för andra staters suveränitet och fokus på Sveriges direkta intressen. Och som kanske inser hyckleriet i det höga tonläget: Sverige samövar ju ständigt med Nato, ibland i ryskt närområde, som på Nordkalotten 2009.

(Och ja, självklart hade det varit en annan sak om de flugit innanför gränsen. Men det är ingen gradskillnad - det är en skillnad som mellan natt och dag.)

För övrigt måste man väl addera den här inrikespolitiska debatten till en annan välbekant lista: "saker som sossar bara säger i opposition".