Det finns ingen bloggosfär längre

"Hur ser framtiden ut för den politiska bloggosfären?", heter ett av seminarierna under Almedalsveckan. Intressant.

Det surras rätt mycket om att politiskt bloggande är gammalt, ute, "2007". Högst surrar de som själva byggt sina skribentkarriärer på att först synas som bloggare. Nu får de skriva på riktigt papper, och då tycker de att bloggar är irrelevanta. Frågan är om de inte blandar ihop sin personliga utveckling lite grand med utvecklingen i verkligheten.

Ett par saker är ju helt klara:

1) Ingen kommer någonsin igen att bli upplyft bara för att den skriver om politik i bloggform. En hype är bara en gång. Den första generationens bloggare hade mycket gratis bara genom att behärska tekniken och kulturen. Likheten med annan teknikutveckling är slående. I början är det spännande i sig. I en senare utvecklingsfas blir tekniken bara ett redskap, och vi börjar ställa krav på att innehållet verkligen tilltalar oss.

2) Bloggen har förlorat många funktioner. Vi använder inte längre bloggar för att sprida artikeltips, göra korta kommentarer till nyhetsflödet eller för att nätverka. Sånt är andra sociala medier bättre på. Bloggarna har tappat den sociala dimensionen.

Konsekvensen är att det inte längre finns någon "bloggosfär". Bloggarna har inte bara blivit mer och mer specialiserade, de har också tappat sitt sken från de första åren och avdramatiserats. Det finns inte några större drivkrafter för bloggare att socialisera med varandra och bygga nätverk som förut. Inte via bloggarna i alla fall. En blogg har blivit vad den faktiskt är: ett ställe att publicera text på. Ett lätt tillgängligt webbpubliceringssystem.

I den betydelsen kommer inte bloggar att "försvinna" eller vara yesterdays news på något sätt. Det kommer alltid att finnas politiska aktivister som vill skriva längre texter som andra kan läsa. De som inte kommer in i etablerade medier kommer att publicera sig på egna webbsidor. (Och visst, när sajter som TwitLonger utvecklats lite mer kanske man inte ens behöver en egen webbsida.)

Utvecklingen mot bloggen som enbart "textbehållare" har ju drivits på av allt smidigare RSS-läsare, tjänster liknande Google Alerts (även om just den är värdelös) och inlänkningsmedier som Twitter och Facebook. Bloggandet för fem år sedan hade helt andra krav på att vara regelbundet, för att få besökare att återvända. Idag kommer läsarna när jag har skrivit något. Precis som i en papperstidning.

Trots det finns det många intressanta vänsterröster som har övergett bloggandet till förmån för mikrotyckande och länkspridande på Twitter och Facebook. Nya generationer verkar hamna direkt där. En annan intressant seminarierubrik vore "Hur ser framtiden ut för den politiska texten?". Jag läser gärna snärtigheter på Twitter, men någonstans måste väl vänstern utveckla argumenten och analysen också. (Skrev om det tidigare.) Första steget är kanske att överge alla gamla föreställningar om vad det innebär att vara en "bloggare". Skriv bara bra text istället.

Fler måste blogga

Fick en tjuvtitt på Unionens kartläggning av den politiska bloggosfären (släpps i veckan) under Nätrot i helgen. Alla andra trender åsido, hade den totala bloggaktiviteten minskat tydligt mellan 2010 och 2012, ner till "förvalsnivån" från 2008. Det är alltså uppenbart att många bloggar startas (t ex av politiska kandidater) eller får en nytändning just under ett valår. Det är lika uppenbart att många inte lyckas permanenta sitt skrivande.

Det parti som hade den stabilaste nivån på bloggandet, oavsett valår eller vanligt år, var utan tvekan vänsterpartiet. Det kan man se som både en styrka och en svaghet. Starkt att inte tappa geisten efter valet. Eller var det kanske svagt att inte lyckas öka under valåret? 2014 måste många fler medlemmar starta tillfälliga bloggar för att vara med och bygga vänsterdominans på nätet.

Bollade frågan lite över Twitter med Mattias Ericson, som tyckte att det var lite svagt att partiets medlemsökning inte hade gett något tydligt avtryck i ökad bloggaktivitet. Det ligger kanske något i det. Många nya och gamla medlemmar som vill börja opinionsbilda väljer Twitter istället. Det är också rätt bra vänsterdrag på Facebook. Men hur bra Facebook än är för snabba diskussioner och för att dela intressanta länkar, och hur bra Twitter än är för att påverka mediedagordningen, så ersätter de inte bloggens längre texter och analyser. Sånt behöver vi också. (Herrgud, att man skulle behöva klaga på brist på långa texter från den svenska vänstern...det var högt odds på den.) Om texten publiceras på en hemsida eller med ett bloggverktyg spelar ju egentligen ingen roll, definitionen av en blogg är väl framför allt teknisk - men någonstans ska våra smarta texter ligga, och då ligger de gratis bloggverktygen nära till hands.

Är inte bloggande ute? Jo, ur några aspekter: ökningstakten när det gäller startandet av nya bloggar har minskat kraftigt internationellt. Och vi använder inte längre bloggar för att sprida artikeltips, göra korta kommentarer till nyhetsflödet eller för att nätverka. Sånt är andra sociala medier bättre på.

Men bloggande i betydelsen att skriva text, producera ideologi - det kan bara bli ute om vi lägger ner alla ambitioner att påverka och förändra. Vi måste gasta och skräna och leva om på 140 tecken, men vi måste också utveckla argumenten för varandra och andra. Och någonstans ska väl sådana texter ligga. (Vi har ju så få pappersmedier till hands. Tänk på det nästa gång en sosse eller borgare dissar bloggande: de har rätt goda möjligheter att få sina tankar tryckta istället.)

Dessutom är det väl läsarstatistiken som ska avgöra om något funkar, inte hur många år mediet har på nacken. Många läsare är alltid hippt.

För övrigt blir sällan någon bra intern partidebatt på Twitter eller Facebook. Kommentarerna blir ofta korta och förenklade och smockan hänger rätt snabbt i luften.

Tyvärr är det väl så att i takt med att andra sociala medier har tagit över kortkommenterandet och nätverkandet, har bloggen blivit mer seriös och en bloggpost förväntas plötsligt vara en längre välskriven text, med början och slut och minst tre argument däremellan. Det ger nog potentiella bloggare lite skrivkramp. Jag skulle gärna se lite mer sluggerbloggande - så förbannat höga litterära kvaliteter behöver vi inte sikta på. Men framför allt behöver Vänsterpartiet (och vi som redan är partimärkta bloggare) uppmuntra och utbilda nya bloggare. Alla sociala medier har sina fördelar. Vilket alltså betyder att det är dumt om alla bara twittrar.