Fler måste blogga

Fick en tjuvtitt på Unionens kartläggning av den politiska bloggosfären (släpps i veckan) under Nätrot i helgen. Alla andra trender åsido, hade den totala bloggaktiviteten minskat tydligt mellan 2010 och 2012, ner till "förvalsnivån" från 2008. Det är alltså uppenbart att många bloggar startas (t ex av politiska kandidater) eller får en nytändning just under ett valår. Det är lika uppenbart att många inte lyckas permanenta sitt skrivande.

Det parti som hade den stabilaste nivån på bloggandet, oavsett valår eller vanligt år, var utan tvekan vänsterpartiet. Det kan man se som både en styrka och en svaghet. Starkt att inte tappa geisten efter valet. Eller var det kanske svagt att inte lyckas öka under valåret? 2014 måste många fler medlemmar starta tillfälliga bloggar för att vara med och bygga vänsterdominans på nätet.

Bollade frågan lite över Twitter med Mattias Ericson, som tyckte att det var lite svagt att partiets medlemsökning inte hade gett något tydligt avtryck i ökad bloggaktivitet. Det ligger kanske något i det. Många nya och gamla medlemmar som vill börja opinionsbilda väljer Twitter istället. Det är också rätt bra vänsterdrag på Facebook. Men hur bra Facebook än är för snabba diskussioner och för att dela intressanta länkar, och hur bra Twitter än är för att påverka mediedagordningen, så ersätter de inte bloggens längre texter och analyser. Sånt behöver vi också. (Herrgud, att man skulle behöva klaga på brist på långa texter från den svenska vänstern...det var högt odds på den.) Om texten publiceras på en hemsida eller med ett bloggverktyg spelar ju egentligen ingen roll, definitionen av en blogg är väl framför allt teknisk - men någonstans ska våra smarta texter ligga, och då ligger de gratis bloggverktygen nära till hands.

Är inte bloggande ute? Jo, ur några aspekter: ökningstakten när det gäller startandet av nya bloggar har minskat kraftigt internationellt. Och vi använder inte längre bloggar för att sprida artikeltips, göra korta kommentarer till nyhetsflödet eller för att nätverka. Sånt är andra sociala medier bättre på.

Men bloggande i betydelsen att skriva text, producera ideologi - det kan bara bli ute om vi lägger ner alla ambitioner att påverka och förändra. Vi måste gasta och skräna och leva om på 140 tecken, men vi måste också utveckla argumenten för varandra och andra. Och någonstans ska väl sådana texter ligga. (Vi har ju så få pappersmedier till hands. Tänk på det nästa gång en sosse eller borgare dissar bloggande: de har rätt goda möjligheter att få sina tankar tryckta istället.)

Dessutom är det väl läsarstatistiken som ska avgöra om något funkar, inte hur många år mediet har på nacken. Många läsare är alltid hippt.

För övrigt blir sällan någon bra intern partidebatt på Twitter eller Facebook. Kommentarerna blir ofta korta och förenklade och smockan hänger rätt snabbt i luften.

Tyvärr är det väl så att i takt med att andra sociala medier har tagit över kortkommenterandet och nätverkandet, har bloggen blivit mer seriös och en bloggpost förväntas plötsligt vara en längre välskriven text, med början och slut och minst tre argument däremellan. Det ger nog potentiella bloggare lite skrivkramp. Jag skulle gärna se lite mer sluggerbloggande - så förbannat höga litterära kvaliteter behöver vi inte sikta på. Men framför allt behöver Vänsterpartiet (och vi som redan är partimärkta bloggare) uppmuntra och utbilda nya bloggare. Alla sociala medier har sina fördelar. Vilket alltså betyder att det är dumt om alla bara twittrar.